Har varit i Kina - Beijing.
Jag har varit i Beijing en dryg vecka, vilken upplevelse. Inte riktigt som jag trodde. Mer västerländskt, om det nu skall vara positivt eller negativt, får man välja själv.
Mycket sightseeing (hur stavas det egentligen) blev det, med massor av information av en superguide, som var gift med en kines, och hade bott i Kina sedan 70-talet. Lin Tina, alltså Tina, eftersom man skriver efternamnet först i Kina. Hon var otroligt duktig på Kinas historia, bl a. Vi fick även lektioner i kinesiska språket, politiken, och annat smått och gått.
Även ett stallbesök stod på agendan. Vi hälsade på Rosa och Isak, som "flyttat" från Gotland till Kina för ett år sedan. De ingår numera i familjen Sander-Wikström, och står uppstallade strax utanför själva staden. En mycket snygg anläggning, med alla faciliteter, även om underhållet kunde ha varit lite bättre.
"Vickan", Viktoria en sann häst kvinna påstod att hon var avskydd av alla som jobbade i stallet, för att hon är så besvärlig. Besvärligheten består av att hon tjatar på dem att ta hand om sina djur bättre. Inte vilka "kusar" som helst, nej verkliga dyrgripar stod det där. Förståelsen för att de behöver ridas och tränas varje dag, var liten. Vilket resulterade i muskelfattiga, många gånger sorgsna hästar. - Ja kinerserna har väl haft annat att tänka på under åren som gått, än hur man behandlar djur
I affären har det varit lite rush, under höstlovs veckan. Kunderna tycks ha accepterat det ekonomiska läget, och sett att de inte har mindre pengar i plånboken, i alla fall inte just nu.......
Innan vi åkte fick vi inte lite nya softshell jackor, och västar från Eurostar, likaså en väst, av det lite längre slaget. Snygga saker, till bra priser. Eurostar har vi inte haft på länge, de har ju varit ute i blåsväder under några år, men nu verkar de vara på rätt kurs igen. Kul!
Igår och idag har jag ridit igen. Har ju haft ett litet uppehåll, sedan Snobban så när fick mig att få "sandkänning". Det krävde några besök hos Kicki, vår häst- och ryttar kirro. Det är ju kul att sitta i sadeln igen, även om jag under tiden har sålt min älsklingssadel, min Albion K2 Genesis. Nu sitter jag i en Passier Hubertus Schmidt, den är inte dum den heller, men en Albion är alltid en Albion, - tycker jag.
Bilder blir det inga den här gången, jag har just nu slarvat bort kabeln, måste hem och leta.
Tills nästa gång!
PS. Nellan kom inte iväg till Tyskland, men Martin kommer hem istället, så det är inte så synd om henne, bara lite. DS
Mycket sightseeing (hur stavas det egentligen) blev det, med massor av information av en superguide, som var gift med en kines, och hade bott i Kina sedan 70-talet. Lin Tina, alltså Tina, eftersom man skriver efternamnet först i Kina. Hon var otroligt duktig på Kinas historia, bl a. Vi fick även lektioner i kinesiska språket, politiken, och annat smått och gått.
Även ett stallbesök stod på agendan. Vi hälsade på Rosa och Isak, som "flyttat" från Gotland till Kina för ett år sedan. De ingår numera i familjen Sander-Wikström, och står uppstallade strax utanför själva staden. En mycket snygg anläggning, med alla faciliteter, även om underhållet kunde ha varit lite bättre.
"Vickan", Viktoria en sann häst kvinna påstod att hon var avskydd av alla som jobbade i stallet, för att hon är så besvärlig. Besvärligheten består av att hon tjatar på dem att ta hand om sina djur bättre. Inte vilka "kusar" som helst, nej verkliga dyrgripar stod det där. Förståelsen för att de behöver ridas och tränas varje dag, var liten. Vilket resulterade i muskelfattiga, många gånger sorgsna hästar. - Ja kinerserna har väl haft annat att tänka på under åren som gått, än hur man behandlar djur
I affären har det varit lite rush, under höstlovs veckan. Kunderna tycks ha accepterat det ekonomiska läget, och sett att de inte har mindre pengar i plånboken, i alla fall inte just nu.......
Innan vi åkte fick vi inte lite nya softshell jackor, och västar från Eurostar, likaså en väst, av det lite längre slaget. Snygga saker, till bra priser. Eurostar har vi inte haft på länge, de har ju varit ute i blåsväder under några år, men nu verkar de vara på rätt kurs igen. Kul!
Igår och idag har jag ridit igen. Har ju haft ett litet uppehåll, sedan Snobban så när fick mig att få "sandkänning". Det krävde några besök hos Kicki, vår häst- och ryttar kirro. Det är ju kul att sitta i sadeln igen, även om jag under tiden har sålt min älsklingssadel, min Albion K2 Genesis. Nu sitter jag i en Passier Hubertus Schmidt, den är inte dum den heller, men en Albion är alltid en Albion, - tycker jag.
Bilder blir det inga den här gången, jag har just nu slarvat bort kabeln, måste hem och leta.
Tills nästa gång!
PS. Nellan kom inte iväg till Tyskland, men Martin kommer hem istället, så det är inte så synd om henne, bara lite. DS
Kommentarer
Trackback
