Jag skriver för sällan, sägs det.
Medea är betäckt, det kanske jag inte har berättat. Vi valde Belissimo M, enl. tyska.......rekommendationer. Håll nu tummarna för att hon är dräktig, imorgon är det koll på Gurresta. Det var förfäligt dyrt. Men om det går vägen, blir det nog fin, fint. Belissimo är endast 9 år, och har redan 20 godkända söner, det ni.
Sune, han med hovbölden, är på kollo hos Åsa i Riala. Han presenterade sig med att ge alla hästarna varisn karatespark, för att sedan vända sig om och tugga. Smart kille, eller hur? Vi skall snart åka och titta på honom, och kanske ta några bilder.
Ludwig har gått kurs för Martin, han från Tyskland. Martin red, och Ludwig fick "krypa" ihop och bli nästan 1 m kortare, oj vad han pustade, men fin blev han vill jag lova. Ludwig tycker nog att det är bättre när Nellan rider, hon är inte så krävande. Det kan ha och göra med att han numera är riktigt stor, drygt 170 cm, och riktigt kraftig. Batteriet i kameran var slut, när jag skulle ta en bild, men det kommer.
Ebba har åkt till Frankrike med "girlsen", till Cannes, som jag försökte förklara att det är en stor stad. När hon ringde hem, hade hon konstaterat,- att Cannes är en stor stad. Ibland vet mammor vad de pratar om, faktiskt.
Jag är hästvakt ute på Sandvik. Första natten fick jag gå upp i stallet och möblera om lite. Flurrie slog i väggarna, så stickor och strån for. Sur på Medea, antagligen för att hon är dräktig (förhoppningsvis). Medea fick gå in i Elmusens box, han sov över på Såsta, där han var hos Björn Nolting.
Nästa natt var helt lugn, Snobban blev granne med Flurrie, vilket tycktes passa bättre. Snobban är i det fallet en cool typ, hon bryr sig inte.
Jag har också ägnat mig åt lite trädgårdsarbete, "snoddat", klippt gräs och vattnat. Just nu är det magiskt vackert med alla ängsblommor. Det går inte att klippa bort dem, så det blir små öar med blommor kvar.
Idag kommer Nellan hem från Tyskland, jag stannar en natt till, och får en härlig Sandviksmorgon.
Till nästa gång skall jag ha lite bilder.
Glad sommar, snart börjar min semester!
Vad jag tycker om sadlar.
Enl. min erfarenhet, ser vi ryttare väldigt olika ut, vi är olika långa, tjocka/smala, vi har olika längd på våra ben, och då inte bara hela låååååånga benet, utan det skiljer även på längden på överskänkeln. Ni ser det är många saker som skall passa.
Det viktigaste av allt, talar man nästan aldirg om, invinklingen på bäckenet. Denna invinkling avgör vilken balans vi får i sadeln. Man skall inte behöva "hålla balansen" redan på sadelbocken, det blir nog svårt när hästen börjar röra sig under oss, och då dessutom skall försöka inverka på densamme.
jag brukar säga till mina kunder, att det skall kännas som om någon "hällt" ner dig i sadeln, alltså det skall kännas väldigt bekvämt.
De som känner mig att Albion sadlar ligger mig varm om hjärtat. Jag som provar många olika märken, hamnar alltid i en Albion sadel igen. Inte så flashig kanske, men mycket bra för det flesta hästars ryggar, rätt inpassad. Här visar jag in bild på en ny modell.
Snobban fick prova först ! Mycket skön knäputa, som passar många längder på överskänklar.
För mig är nog en K2 med Genesis bom en hit. Otroligt lätt att passa in på många hästar. Utbytbar bomvidd, och placerar mig väldigt bra. En "budgetsadel" för endast 16.
Det här var ju en mycket bättre bild, men se så bra den passar!
Jag har tidigare bara haft Albion sadlar med kilboss, men sadeln på den första bilden är utan kilbossa, för de hästar som är kanske lita korta i ryggen, eller av andra skäl inte passar i kilbossa.
Man skall också veta att Klaus Balkenhol har varit med att konstruera flera av Albions sadlar, och han brukar tänka till på funktion när han upphovsman till något.
I Sverige har vi dock fallit för design i stället för funktion. Trist, många hästar skulle nog må så mycket bättre med andra sadlar. Tänk bara att få känna att hästen helt plötsligt blir mjuk o "geleig", bara genom att prova en annan sadel.
Det ni!
Det är bäst att passa på....
Snobbadilla Vims hade nästan lämnat allt vims hemma, och kändes hur fin som helst. Jag hade god hjälp av Pierre's övning att räkna travsteg och skrittsteg. Det gör väl att man inte sitter och "drar" för mycket i tyglarna, och att hästen blir väldigt uppmärksam på sin ryttare. Jag kunde har fortsatt hur länge som helst.
Ridbanan var också nysladdad, (av mig), och nyregnad, det förhöjer ju också det hela.
Tills nästa gång!
Så var det då dags för final i dressyrallsvenskan div II
Vägen dit har inte varit helt rak. Nellan fick axeln ur led, och kunde inte rida andra omgången. Camilla ställde upp, och laget kvalificerade sig till finalen.
Till denna den sista gången, skulle det krångla riktigt. Marcus, som varit något av ett ankare i laget, drog på sig en förkylning och kunde inte ställa upp. Camilla hade tagit hästarna och åkt till landet. Nellan och Flurrie var fit for fight, och Åsa och Paulus som faktiskt varit med alla gånger, höll sig redo även denna gång. Vad göra?
Solveig gnuggade geniknölarna, och inventerade sina klubbmedlemmar. En möjlig, gick inte och lasta just nu, och dengick inte osv ,osv. Då kommer hon på, Snobban hur är det med henne. Kan möjligen Katarina få låna henne, går det över huvud taget?
Tänkt och gjort. Jag bestämmer mig för att låna ut Snobban, men det blir ingen förklass. Hon har ju inte varit riktigt kurant under vintern, och vi har bestämt att hon skall ta det lugnt. Katarina tar ändå chansen, kommer upp och provrider på lördagskvällen. Tappra kvinna! Det går väl något så när. Det bestäms att hon provar.
Nellan och Flurrie gör bra ifrån sig i förklassen, och hamnar precis utanför placering. Marianne och Pelle mycket stolta hästägare. I lagklassen går det ännu bättre, och domarna är idel lovord. Marianne och Pelle ännu stoltare.
Katarina får lite bråttom med Snobban, domarna jobbar på som sjutton.
Redan vid framridningen hade Snobban bestämda åsikter om var hon ville gå på ridbanan och inte. Bitvis såg de strålande ut. Snobban är en snygg häst, mycket utstrålning och energi. Bara det att energin inte alltid går att kontrollera....
Väl inne på banan, såg alla att det var väldigt spänt. Hästen tittade på det mesta, och ryttaren gjorde sitt bästa för att rida programmet, men i en hörna med solkatter blev det för mycket.
Equipaget fick utgå, och därmed var laget också uteslutna.
Inga bilder finns på denna dag, och lika bra är väl det!
Trots allt så har Solveig varit en kanon lagledare!
Heja Stångberga till ett annat år!
Jag hälsade på Ninna.
Vägen till Ninna gick via Troentorp i Båstad. Jag åt frukost med Gunilla och Eric. Lite ditten och datten avhandlades. Eric och jag tittade på Snobbans "unge" 5 år.... Hon är mycket lik sin mamma, flemar precis som Snobban.
Vidare genom Skåne och till sist framme hos Ninna. Gården ligger uppe på en kulle, med hästhagarna framför trädgården, så att man hade utsikt över hästarna grån köket och terrassen. Härlig utsikt!
Usikt från andra sidan i köket, över innegården och hästarna som kikar ut i sina fönster.
Jag tror att det är hingsten Carlos som tittar ut.
Jag fick se 3-årige IQ, ett bedårande sött sto, som nyligen hade blivit inriden, för dagen ställde hon sig något frågande inför sadeln, men det lovar gott för framtiden.
Susanna som rider IQ.
Nästa dag var det dags för hemresa, men först skulle jag få se Carlos och Ninna. Det var spännande, jag hade inte sett honom sedan han var tre, och nu är han sex. Under de åren händer ju hur mycket som helst. Susanna knoppade och lindade, "värsta" tävlingsputsen. Otroligt snäll var han på gången, ingen som inte visste skulle kunna tro att han var hingst.
Susanna fick börja och kolla dagsformen! Vita lindor, Häsgallerianschabrak, och Ninna ridklädd. Härlig dag!
Så äntligen Ninna i sadeln. Snyggt equipage! När Ninns började rida, fick jag för mig att filma, så det finns alltså en filmsnutt. Så kul att se, att hon kan få sina hästar så fina med så små hjälper, lätta i handen, över ryggen och arbetsvilliga, det är en sann fröjd.(Jag skall se om jag kan få in filmen).
Det finns två personer som har betytt mycket i mitt hästliv, Dadde Nätterqvist och Ninna Swaab. Båda starka personligheter, mycket egan åsikter och stor kärlek till hästen. Många citat från träningar med Dadde finns i minnet, roliga, målande, inte alltid snälla, men gud så talande.
Ninna har jag haft nöjet att lära känna i vuxen (övervuxen) ålder. Hon har för evigt lärt mig att med lätthet och mjukhet kommer man långt, och otaliga är hennes övningar som får hästarna att bli som smör. Andra dagen på Ninnas träningar var oftast rena lyckotrippen för att hästen var så fin. Tack Ninna!
Kul också att se att du bor så bra!
Nästa gång skall jag berätta om dressyrfinalen i div II allsvenskan.....
Jag har varit ute och rest...
Pierre har arbetat hos Jan Brink ett år, och under den tiden kom Ulrika i kontakt med honom. Jag tror att man kan säga att han förspråkar ridning utan "för mycket händer", och genom bra övningar får han ryttarna ... och hästarna att blik väldigt trevliga i formen, och för det mesta även i handen. Han engagemang är det inget fel på, eller hur?
Zacke blev väligt fin!
Pierre verkar också kunna konsten att lära hästarna piaff och passage, utan större dramatik. Han har utbildat sig bl. a. i Portugal där all hästar kan detta. Hans filosofi var att börja tidigt, så hästana vet vad det inntebär, när någon "petar dem på benen".
Pierre har hjälpt Ulrika med hennes hästs något "okontrollerade" förhållningssätt till sin ryttare på tävlingsbanan, och för mig som också samma blod i min häst som Ulrika, vilken också kan bete sig helt okontollerat, känns det som ett halmstrå att ta tag i. Vi hoppas att Eric kan ta upp Pierre till Stockholm i höst.
Kul var det också att träffa lill Eric, som jag inte sett sedan han var ett år. En härlig liten man, med mycket energi och fantasi.
Dagen efter åkte jag till Ninna i Skåne, via Båstad, där jag hälsade på Eric och tittade på Snobbans 5¨-åring.
Jag hoppas att jag inte lagt in "fel bilder" nu, jag hade i alla fall mycket nöje av att titta på Pierres träning, och kan ännu en gång konstatera att det finns väldigt många som har något att tillföra ridningen. Bilderna är tagna i Lindas fina ridhus utanför Halmstad.
