hastgallerian

Ute skiner solen för fullt, men vinden är bister. Det enda man kan hoppas på att vi får en härlig sommar, då vintern varit så eländig.

Snobban är vårtrött, är väldigt soft, vilket inte är likt henne. Nellan strök sig från en tävling p g a detta. Hon har inte varit sig riktigt lik sedan hennes "kolik känning". Nu skall vi ta blodprov, och kolla upp om det är något fel.

De andra hästarna mår bra. Ludwig och Cassander har sköna, rätt lata dagar faktiskt. Martins hemkomst i mitten av denna vecka, gör slut på denna latmanstid, och dagligt arbete blir livets realitet igen. Ofta skadar det ju inte med en tids återhämtning, så muskler och kropp får sätt sig lite.

Nu kommer det en kund, så jag fortsätter senare.

I lördags hade vi lansering av Pikeurs ny Limited Edition Collection. En lite "blingig" kollektion i vitt, svart och beige. Mycket snyggt, som fick klart godkänst av kunderna. Det blev lite Nespresso- och biscotti- mingel. Väldigt trevligt.

Så här fint är det i butiken just nu.



Viktigt att komma ihåg är, först till kvarn.....

Här nedan kommer en kul bild på Cathrine Haddad, när hon beskriver sittbenens position i sadeln.



Som jag tidigare skrivit, Christine är en fasinerande person, men en mycket klar uppfattning om vissa saker, och hon har bra argument för sin sak.

Nu hoppas jag att våren kommer med stormsteg!

Ja det är svårt all låta bli att bli upprörd. Hur tänker en ledare för LO, när hon tycker att en VD för ett företag, som skall förvalta bl. a. hennes uppdragsgivares pensionspengar, är värd 60 miljoner i pension. En summa som den vanlige LO medlemmen inte ens kan drömma om. Hur skall det gå, när inte ens representanter för "arbetarna", tycker att girigheten har gått för långt. Jag blir såååå förbannad, och det här är ju inte rätt ställe att bli det, men faktiskt, det hjälper lite, att tala om vad man står för.

Hur som helst, i helgen är det släpp på Piekeurs nya Limited Collection. Den hänger här i butiken, bakom kulisserna, och bara väntar på att hängas fram. Mycket snyggt! Byxorna är super läckra, lagom bling.

Annars käncker nog vädret de flesta. Man vill ju bara dra något gammalt över sig och gråta. Fy vilken lång vinter det har varit, måtte den ta slut snart.

Hästarna mår bra, Snobban skulle ha startat i helgen i Eskilstuna, men hon har verkat lite matt en tid, och fick stanna hemma. Igår spärrade hon upp ögonen, och verkade vara sitt vanliga jag igen.

Martin var hemma i helgen. På söndagen var han och jag i ridhuset. Jag på Snobban och Martin på Elmusen.

Elmusen såg riktigt nöjd ut, och Martin såg också nöjd ut, han tycker att Elmusen är kul att rida, och att han är en fin häst. Domarna tycker ju också om honom, men han har ju svårt att hålla sig på mattan, när det är tävling, vilket ligger honom i fatet förstås. Vi får väl se om han kommer till start i vår.

Jag fick bra hjälp med Snobban, med ryggont som följd, efter för mycket sittande i trav. Ipren min bästa vän, ordnar allt till rätta på några dagar, och en spikmatta.....

Ibland blir jag också trött på ridsporten i Sverige. Det är för få som har för mycket att säga till om, och det är en fullkomlig person dyrkan, utan urskiljning. En ryttare som har gjort några bra resultat, ställs på pidestal och kan inte göra några fel över huvud taget, på en lång tid. Säger man fel saker, åker man förmodligen ut i kylan, och har svårt att få komma tillbaka. Johan Ifversson är en frisk fläkt, vill jag lova.

Det är inte ens en gång roligt att läsa ridsport.

Nu får det vara slut på gnället.

Heja våren!

Usch! Jag reserverar mig för hur det stavas. Vi stötte inte på Herr K, när vi var hos Schockemöhle. Herr K är tillsammans med Paul Schockemöhle Tysklands största hästhandlare.

Däremot såg jag hans fru tävla i Neumunster några veckor tidigare. En ryttare som jag inte sett tidigare. Det gjorde inte något, att vi inte hade sett henne tidigare alltså. Hon hade en "icke ödmjuk stil" att rida sin häst. Enligt några av våra medresenärer, buade en del av publiken åt henne under hennes ritt. Det talar sitt tydliga språk, av denna mycket kunniga publik.

Så V.... an, det  stämmer väl överens vad du tyckte om herr K, en "icke ödmjuk stil" alltså.

För övrigt väntar vi på Pikeur Limited Edition kollektionen, som lanseras på lördag den 28 mars. Hoppas det blir en inledning för lite vårshopping. Om väder gudarna är med oss, blir vi ju lite sugna på ny kostym, eller hur?

Konstig text blev det, men hoppas det går att läsa. Skall se om jag hittar mina bilder från hingststallet.

Vi hörs!

Det här blir mitt andra försök att komma igång lite mer kontinuerligt. Förra gången försvann texten, ut i rymden tror jag, jag kunde i alla fall inte hitta den någonstans.

Någon ville ha en fortsättning på det senaste Tysklands besöket. Efter clinicen hos Christine Haddad, åkte vi till Paul
Shockemöhle. Denna fantastiska anläggning, som ibland kändes som en försäljnings och hingst fabrik. Mycket proffesionell. När vi anlände fick vi en påse med presentaionsmaterial, och en DVD, i våra händer.

Det som förvånar många, är den totala öppenhet som man har på sina anläggningar. Ingen speciellt hysh, hysh här inte. Att gå in och klappa på Sandro Hit var inga problem. Som kuriosa kan nämnas, att han tygligen kallas för "Sandro Shit" till vardags. Riktigt glad såg han inte ut i sin box, var han lite mobbad kanske, av avundsjuka för sina framgångar, av sina stallkompisar. Sir Donnerhall såg mer nöjd ut, men han har ju inte riktigt nått upp till Sandros framgångar än.

En okänd snygging var Don Pimeus, totalt avslappnad låg han i sin box, här vi stormad in.

Stallarna är föga imponerande, inget lull lull. Ljusa, ändamålsenliga, oftast med mycket halm i boxarna och med bra luft. allt vad en häst kan önska sig. Hästarna behöver ju inte specialdesignade fack och lådor, för att trivas.

Många ridhus fanns det också, ett för varje kvarter kan man säga, ofta med olika ändamål. Väldigt imponerande, utan att vara flashigt. Rent, snyggt och ändamålsenligt.

Efter mellanlandning på ett mysigt lantkafé, åkte vi till Schockemöhles butik. Den har nog alla som är butiksägare i Sverige hört talas om.

Vid entén står en bronsstaty av Deister, Paul Schockemöhles berömda hopphäst. Vål inne i butiken, slås man av den otroliga ordningen. Här anammade man systemet med shop in shop, dvs varje varumärke hade sitt eget "rum". Inget sytstem som jag personligen gillar.

Kvällen avslutades med gemensam middag, tillsammans med ledningen för Schockemöhle. Mycket generöst.

Alla mina bilder försvann med stölden av min gamla dator, så tyvärr inge bilder på hingstarna.

Nu har jag fått en ny dator efter inbrottet. För de som undrar, de tog bara min dator, som låg lättillgänglig vid fönstret. Tjuvarna bröt upp gallret, slog sönder fönsterrutan, och tog datorn.

Alla som haft vet ju vad det innebär, larmfirma, glasfirma, svetsfirma osv. För att inte tala om alla de växlar man blir kopplade till, där det finns sifferval, som i sin tur kopplar till en ny växel med nytt sifferval. När man till slut kommer till rätt val, är den personen borta på ledighet eller annan aktivitet, så att du får börja om från början, - nästa dag. Puhh!

Nu är i alla fall ordningen återställd, det skall bara till lite fix på den nya datorn.

Kommer snart med min nästa rapport om Tysklandsbesöket.

Tills dess!

Nu sitter jag här med min kära mor. Vi diskuterar min framtid och eftersom det har varit inbrott på Hästgallerian i natt så hade mamma ingen dator. Därför bestämde jag mig för att gästblogga lite.

Det var jag som hjälpte mamma att starta hastgallerian.blogg.se, och efter att studerat hennes staistik och även insett att hon har fler läsare än vad jag själv någonsin har haft på min blogg, överväger jag nu att sluta. Det är ju trots allt lite deppigt att min kära mamma har fler besökare än vad jag har på min"djupa" blogg. Men i och för sig så håller ni hästmänniskor (inget ont menat) alltid ihop. Vilket i många avseenden kan vara en fin sak.

Nej, nu ska vi nog fördjupa oss lite mer i civilekonomprogrammet på stockholms universitet.

Kram //ebba

Driftiga Malin Andersson ,som är agent för Schockemöhle i Sverige, hade ordnat en resa till Tyskland, och till Schockemöhles faciliteter i Lohne.

Ett glatt gäng mötte upp ute på Skavsta på tisdagen. Efter flygresan blev vi hämtade i minibus av Karen, från Shockemöhle.

Onsdagen inleddes med besök hos Christine Haddad.



Här rider hon sin kanske mest kända häst Maximus.

Christine blev redan förra gången jag var i Tyskland, en favorit, för sitt okomplicerade sätt att rida. Hon har också en häst efter Solos Carex, Cadillac, som hon hade med sig i Scandinavium.

Vi fick se ett antal hästar av varierande ålder. Christine delgav oss sin filosofi i sin ridning, som enligt mitt tycke verkar mycket sunt och enkelt. Raka hästar, i egen balans och i ett friskt tempo, till att börja med.

Hon rider i mycket spektakulära sadlar, gamla Stubben sadlar, och då menar jag gamla!!



Det är kappt man tror det, det är inte 1 april, det är sant. Hennes förklaring till användandet av just denna sadel, var  logiskt.



Det handlade mycket om hästens jämnviktspunkt och sittbenens placering på den, helt logiskt faktiskt. Undrar om våra många sadelprovare ens tänkt tanken. Hon förordade också den gamla snörgjorden. Gav inget skav, ingen svamp etc. Sina kunskaper hade hon hämtat från Willy Schultheiss, där hon varit i många år. Hon tyckte också, att kunde man inte lära sig att rida utan alla putor och stoppningar, så var det inte mycket värt.

Hon visade självklart upp Schockemöhles nya vinterkollektion. Bättre ambassadör kan de nog inte få, snygg är hon ju också, ovan i vinterjacka.



Här ovan visar en av stallet stjärnor upp sin "rese garderob", täcke och transprotskydd, mycket bra enl. Christine.

Besöket hos Christine var super, hon delade verkligen med sig av sina erfarenheter.

Mer följer nästa gång!

Igår var det säsongsdebut för Snobban. Hon och Nellan har tränat på bra med Maritns hjälp, men igår fick de klara sig själva, efterson Martin är i Tyskland och pluggar. Eric "coachade" dock, så slapp mamma. Ni vet väl hur det kan vara, mamma och barn alltså, eller?

Snobban såg fin ut, bara något bryt på framridningen, men de jobbade sig långsamt upp i uppvisningsform. Lite kanppt om tid blev det.

Jag filmade hela tiden, och då missar man ju en del, men i det stora hela tyckte jag att det såg bra ut. Nellan tyckte att hon hade riktigt bra känsla.

Efter vi lastat Snobban stod vi och väntade på resultatet. Lugnt "kvalläge" tänkte jag. Men man skall aldrig" sätta sig på några höga hästar alls". 60,2% tyckte domaren det var värt. Jag tror att vi såg väldigt snopna ut, både Nellan och jag. "Shit happens", tror jag Kyra sa, efter sin ritt i OS i Atlanta. Det säger vi också, men lite svårt att sova var det allt.