hastgallerian

Jag skall alldeles strax åka till Arlanda, för att resa till Syd Afrika. Det skall bli mycket spännande. Landet lär ju vara fantastiskt vackert.

I affären finns nu den nya Albionsadeln. Vacker och jätteskön, ett helt nytt tänk från Albion. Den är gjord för PRE hästar, men jag tror att den passar många av våra svenska hästar också.

Läste på nätet att Dadde Nätterqvist var död, ytterligare en ryttar legend ur tiden. Jag red för honom på 70-talet, och vi hade många härliga diskussioner, om både ditten och datten, alltså inte bara hästar.

Första gången jag red för honom, var nere på Blädde. Min häst var begåvad, men mycket ung. Jag själv mycket oerfaren, och rädd för både Dadde och hinder. Min häst Fleix rumplade över ett hinder, hamnade på knä, men kom upp igen. Dadde skrek, - pisken i röven. I vild gallop styrde vi runt i ridhuset. Efteråt förklarade Dadde, att han vill få hästen att glömma bort det obehagliga, genom att genast få honom att tänka på något annat. Ett prov på Daddes fantasktiska kunskap om hästen. Jag har mina gamla anteckningar kvar, från de teorilektione vi hade på Daddes kurser.

Jag har ju haft förmånen att träna för dels Dadde, och i dressyr Ninna Swab, också hon en stor personlighet, alltid med hästens väl och ve i fokus.

Snobban stretar vidare, hon och Nellan skall åka till Pether Markne i veckan. Det skall bli spännande att höra hur det gick, när vi kommer hem.

Nu dröjer det minst två veckor igen!
Ciao!

Nu har vi böjat sätta igång "Elmusen" igen, och tänk, han kom ihåg hur jag vill att han skulle göra. Vi hade riktigt kul. Vi "gamlingar"! Jag har stora förhoppningar om oss, bara vi håller oss i form, det skall i alla fall bli spännande att se hur långt vi kommer. Skall försöka rapportera efter hand.

Elmusen har vid tillfälle tröttnat på Sune, som fått sig en smäll på knät. Han verkar dock pigg och glad, om än tjock över knät. Lite kylbalsam lindrar skönt. Han ser annars fin ut, väldigt elegant, ca 166 cm just nu, blir nog runt 170 cm när han blir klar.

Har på sista tiden läst många artiklar ang roll kur, och andra träningsmetoder. Svårt att veta vad som är rätt och fel. Är de höga frambenen rätt, ofta på bekostnad av bakbenens framåtgripande rörelser, eller ej. Är det tycke och smak? Tar domarna åt sig, när de ligger betydligt högre eller lägre i poäng, och motiverar sin stångpunkt mot de andra domarna? Eller kör domarna bara sitt race? Ja undringarna är många.

Ebba håller på att flytta hemifrån, ibland tror jag inte att hon vill. Vi säger att hon får komma hem så mycket hon vill. Det kommer att bli mycket tomt, sista barnet ut. Jag har levt med barn i över halva mitt liv, utan att gå in på några detaljer.

Nu laddar jag för Syd Afrika!

Fy, fy vilket väder. Åkte ut till stallet, men vände med det samma eftersom det höll på att bli halt. Jag fick med
mig sadeln i alla fall. Min sköna Frank Baines Omni. Mycket speciell, men bra för mig. Mjuk i sätet, men med mycket högt bakvalv, och då menar jag mycket högt. Skall kanske ta en bild faktiskt. Jag har en kund som skall komma in och låna sadeln.

Igår satt jag och läste en del artiklar om dressyr, roll kur etc, etc. Om extrema benrörelser, som inte "är dressyr" egentligen. Phillipe Karl har givit sig in i diskussionen bl. a.

Jag kommer ihåg att jag en gång på 70-talet, hade samma diskussion med Dadde Nätterqvist. Skulle man belöna en korrekt uppförd uppvisning, istället för att bedöma gångarter? Frågeställningen fanns redan då.

Förresten träffade jag redan då Lisa Hoff, som idag står för nättidningen Sporthästen. Vi red båda för Dadde. Lisa är en frisk fläkt, som många gånger vågar vara lite tuff i sina artiklar. Kul att någon vågar sticka ut hakan.

En av mina käpphästar idag är, alla de föräldrar som köper alldeles för svåra hästar till sina barn. Hästar som är så känsliga, att de lätt hamnar i blanstrav, och tappar ryggen. Hästar som har svårt att ärligt gå på tygeln. Ok, visst blir man bländad, om man inte vet vad man skall titta efter. Kanske man hittat en ny Totilas!

Förresten tycks ju en del domare också bli bländade av balanstrav.

Igår läste jag också "Havrepappans" blogg. Kunde konstatera, att det är svårt att var bitsk och rolig en längre tid. Efter ett tag blir det lätt bara gnäll.

Nu har jag varit flitig flera dagar, vi får se hur länge det varar...

 

 

Jag lägger ner mitt "Face bookande". Förstår faktiskt inte riktigt vitsen, kanske berror det på åldern. Det kommer i alla fall Ebba att säga.

Strunt samma, jag försöker att bli lite flitigare på bloggen istället. Här kan man ju i alla fall formulera sina funderingar över saker och ting. Glädjeämnen och förtretligheter. Fick en känsla av att de flesta kommentarerna i Face book, var ytliga och hastigt påkomna,lite för att fylla ut tiden. kanske kommer jag på annat vad det lider.

Förresten såg jag att jag stavat förstås med 2 ss i förra inlägget, hua det var inte bra. Jag som tjatat på mina barn, om vikten av rättstavning.

Projekten rullar på, väg till tomterna, ev ridhusbygge, offerter, ständiga tankar och funderingar. Går det att göra på ett annat sätt, och BILLIGARE!

Än så länge har vädergudarna varit med oss, alltså vi sitter inte i skiten, vad gäller utebanan. Men det är väl bara en tidsfråga. I morse singlade sig några små snöflingor sakta ned, i den isande vinden.

Vi kämpar på!

Herre Gud, de vann! Det var helt oväntat. Vi åkte till Mjölby för att de skulle få en till MsvA "i benen" innan vinteruppehållet. Det är svårt när allt kommer så fort, och en orutinerad ryttare i denna klass, är ju inte någon vidare pilot för en ännu mer orutinerad häst.

Vi startade dagen tidigt. Martin var i Östersund och höll kurs, Nellan hade hela morgonen i stallet själv. Jane kom senare och mockade. Jag dök upp tidigare än bestämt, och gav en hjälpande hand till ditten och datten. Iväg kom vi i alla fall i tid.

Nellan måste ju köra, eftersom vi har ett tungt släp, 50 mil tur och retur blev det. På vägen ner, "jagade" vi vinglande långtradare på motorvägen, genom att ringa till polisen. Efter koll av polisen visade det sig att chauffören var "både nykter och klok". Vi slapp ju honom före oss i alla fall, och kunde köra på lite.

Snobban är en ängel att ha med sig. Kan stå ensam i släpet utan att bråka, och uppför sig väl ute på tävlingsplatsen. Hon kan behöva lite markstöd, när hon skall gå i trånga utrymmen, och in i nya ridhus, men annars sköter hon sig perfekt.

Vi hade taktikat lite i bilen ner om framridningen. Nellan följde sin plan. Snobban såg fin ut, mjuk och smidig.
Väl inne på banan, såg man att hon blev lite spänd, hon tyckte att färgerna på plädar och domarbord var alldeles för starka.d

Efter en bra uppvisning, där alla moment genomfördes, även piruetter och serie, hade de lyckats skrapa ihop 63.95%, med avdrag för en felridning. Med den procenten vann de, och vi fick bråttom, eftersom Nellan red sist. Till slut satt lindorna på plats för prisutdelning. Så här snygga var de. Fotografen har dock lite problem med kameran, därav den dåliga skärpan.



Jag ringde förståss till Erik, som en gång förmedlade köpet av Snobban. Han var generös och sa, - på en häst som hon har gjort alldeles själv. OK, Martins hjälp har ju också varit otroligt värdefull, framför allt för Nellans ridning.

Jag är i alla fall jättestolt som mamma och hästägare!

Nu blir det lite vila för Snobban, innan vinterträningen sätter i gång. Vi har ju fått tillstånd att bygga ridhus, så det kommer att ta en del tid i anspråk. Det är en lång väg att gå från till stånd till färdigt ridhus. Men skam den som ger sig.

Nu kör vi!

Me