Snobban och Nellan vannnnnnn!
Herre Gud, de vann! Det var helt oväntat. Vi åkte till Mjölby för att de skulle få en till MsvA "i benen" innan vinteruppehållet. Det är svårt när allt kommer så fort, och en orutinerad ryttare i denna klass, är ju inte någon vidare pilot för en ännu mer orutinerad häst.
Vi startade dagen tidigt. Martin var i Östersund och höll kurs, Nellan hade hela morgonen i stallet själv. Jane kom senare och mockade. Jag dök upp tidigare än bestämt, och gav en hjälpande hand till ditten och datten. Iväg kom vi i alla fall i tid.
Nellan måste ju köra, eftersom vi har ett tungt släp, 50 mil tur och retur blev det. På vägen ner, "jagade" vi vinglande långtradare på motorvägen, genom att ringa till polisen. Efter koll av polisen visade det sig att chauffören var "både nykter och klok". Vi slapp ju honom före oss i alla fall, och kunde köra på lite.
Snobban är en ängel att ha med sig. Kan stå ensam i släpet utan att bråka, och uppför sig väl ute på tävlingsplatsen. Hon kan behöva lite markstöd, när hon skall gå i trånga utrymmen, och in i nya ridhus, men annars sköter hon sig perfekt.
Vi hade taktikat lite i bilen ner om framridningen. Nellan följde sin plan. Snobban såg fin ut, mjuk och smidig.
Väl inne på banan, såg man att hon blev lite spänd, hon tyckte att färgerna på plädar och domarbord var alldeles för starka.d
Efter en bra uppvisning, där alla moment genomfördes, även piruetter och serie, hade de lyckats skrapa ihop 63.95%, med avdrag för en felridning. Med den procenten vann de, och vi fick bråttom, eftersom Nellan red sist. Till slut satt lindorna på plats för prisutdelning. Så här snygga var de. Fotografen har dock lite problem med kameran, därav den dåliga skärpan.
Jag ringde förståss till Erik, som en gång förmedlade köpet av Snobban. Han var generös och sa, - på en häst som hon har gjort alldeles själv. OK, Martins hjälp har ju också varit otroligt värdefull, framför allt för Nellans ridning.
Jag är i alla fall jättestolt som mamma och hästägare!
Nu blir det lite vila för Snobban, innan vinterträningen sätter i gång. Vi har ju fått tillstånd att bygga ridhus, så det kommer att ta en del tid i anspråk. Det är en lång väg att gå från till stånd till färdigt ridhus. Men skam den som ger sig.
Nu kör vi!
Me
Vi startade dagen tidigt. Martin var i Östersund och höll kurs, Nellan hade hela morgonen i stallet själv. Jane kom senare och mockade. Jag dök upp tidigare än bestämt, och gav en hjälpande hand till ditten och datten. Iväg kom vi i alla fall i tid.
Nellan måste ju köra, eftersom vi har ett tungt släp, 50 mil tur och retur blev det. På vägen ner, "jagade" vi vinglande långtradare på motorvägen, genom att ringa till polisen. Efter koll av polisen visade det sig att chauffören var "både nykter och klok". Vi slapp ju honom före oss i alla fall, och kunde köra på lite.
Snobban är en ängel att ha med sig. Kan stå ensam i släpet utan att bråka, och uppför sig väl ute på tävlingsplatsen. Hon kan behöva lite markstöd, när hon skall gå i trånga utrymmen, och in i nya ridhus, men annars sköter hon sig perfekt.
Vi hade taktikat lite i bilen ner om framridningen. Nellan följde sin plan. Snobban såg fin ut, mjuk och smidig.
Väl inne på banan, såg man att hon blev lite spänd, hon tyckte att färgerna på plädar och domarbord var alldeles för starka.d
Efter en bra uppvisning, där alla moment genomfördes, även piruetter och serie, hade de lyckats skrapa ihop 63.95%, med avdrag för en felridning. Med den procenten vann de, och vi fick bråttom, eftersom Nellan red sist. Till slut satt lindorna på plats för prisutdelning. Så här snygga var de. Fotografen har dock lite problem med kameran, därav den dåliga skärpan.
Jag ringde förståss till Erik, som en gång förmedlade köpet av Snobban. Han var generös och sa, - på en häst som hon har gjort alldeles själv. OK, Martins hjälp har ju också varit otroligt värdefull, framför allt för Nellans ridning.
Jag är i alla fall jättestolt som mamma och hästägare!
Nu blir det lite vila för Snobban, innan vinterträningen sätter i gång. Vi har ju fått tillstånd att bygga ridhus, så det kommer att ta en del tid i anspråk. Det är en lång väg att gå från till stånd till färdigt ridhus. Men skam den som ger sig.
Nu kör vi!
Me
Kommentarer
Trackback
