hastgallerian

Imorse var Nellan och jag ute och red i nysnön. Härligt, det är som att rida i grädde!? Hästarna blir ju lite upphetsade, så att träna på samling är ju inte dumt. Snobban fick träna både piruettgalopp, och passagetrav. Bytesserier blev det också. Elmusen travade också fint, blev nog rätt rastad tror jag. Vem säger att man inte kan träna meningsfullt ute.

För övrigt kan man ju tycka att det kan sluta nu, att snöa alltså. Det skall ju bort också, det törs jag inte tänka på, halka, gegga osv.

På fredag är det träning för Snobban och Ludwig. Ludwig har fått prova lite nya saker i veckan, vi får se om det gett något resultat. Själv hinner jag inte se varken den ena eller andra, om jag inte fuskar lite med arbetstiden!!!! Vi får väl se.

Vi har tagit ett krafttag med Sune, så nu har han haft sadel på sig. Han var tämligen obekymrad faktiskt. Cool kille. Han travade glatt runt på ridbanan. Några dar till, och det är dags att hänga på honom, det blir spännande.

Vinterna håller i sig, fast graderna har stigit. Skönt!

I fredags var Snobban och tränade för Ubbe. Hon var riktigt duktig, och tycktes komma ihåg piruette arbetet, som gick bättre med lite ny instruktion än tidigare. Ubbe är mycket tydlig, och visar gärna med "kroppen" hur han vill ha det. Kul att lyssna till. Det skall bli spännande att se om Snobban kommer att sig både "piff och puff" under våren.

Nellan börjar redan planera för tävling, Strömsholm lär vara årspremiär för hennes del. Kul att se fram mot.

Det börjar bli ljusare, både här och där!

Jag är så stolt. Snobban bytte i vartannat igår. Hon var iklädd dubbla ländtäcken, för det var -8 grader ute. Just nu rider vi på vår plogade ridbana, som tycks passa henne perfekt. Hon ser väldigt fräsch och "gungig"ut. Det är så kul för Nellans skull.

Jag har ju tidigare skrivit om att Snobban och Elmusen står i uteboxar. Så är det i år också, även fast vi har haft -29 grader som kallast. De trivs utmärkt, och även deras kroppas tycks må bra. Självklart, många täcken går det åt när det är så kallt.

Funderingarna blir ju många, när man ser en häst som ser så bra ut, efter 3 veckors vila i utebox, och sedan någon vecka riden rakt fram på vår "Sandväg". Är det så att vi "rider ihjäl" våra hästar i ridhus eller?

Sune, vår 3-åring går från klarhet till klarhet. Så tillvida att han nu longeras varje dag, med gjord och schabrak. Han tycks vara tämligen obekymrad, det verkar faktiskt som om han tycker att det är kul att "göra något". Det blir spännande att se hur det kommer att gå med honom. Mamma Medea var ju inte så lätt. Jag föredrar att tro, att det berodde på, att hon hade haft en "olycklig barndom", med alltför många flyttar. Sune som ju egentligen heter Super Wish, kan man faktiskt kalla Snygg Sune. Jag skall försöka ta några kort.

Kylan har ju lättat något, det känns som värmebölja, fast det fortfarande är minusgrader. Hoppas vinterna är slut nu!

Nu är det "Kvinnor Kan" på Sandvik igen. P g a detta faktum har tiden sedan vi kom hem från Syd Afrika, gått åt till att skotta snö, och skotta snö, till förbannelse faktiskt. Både Nellan och jag kände oss som gorillor, med armar som hängde ner till marken, och ilska i blicken. Ridningen fick stryka på foten, vi orkade inte helt enkelt.

Julen firade vi på Sandvik. Huset därute är ju ett riktigt "julhus". Så julstämmningen var det inget fel på. Det fortsatte ju att snöa, så vi fortsatte att skotta. Nisse fick igång snöslungan, och gjorde snygga gångar, så länge den höll. Till och med Ebba hade termobyxor på sig, och var ute i naturen lite.

Sen kom kylan, vi har som kallast haft -29, det är kallt. Elmusen och Snobban huserar i uteboxar, och ser ut att trivas alldeles utmärkt. Det är nog vi människor som har svårare att förstå, hur de kan se så nöjda ut i kylan. Snobban visar tydligt, att hon vill bli ute, med att så fort hon ställs in i en box i stallet, bli alldeles irrig och skrikig, så det är väl lika bra att hon får bli kvar där. På med mer täcken bara. Lite bogskav har ingen dött av.

Vi har fått hjälp att ploga ridbanan. Hurra! Idag var första dagen för mig och Elmusen att känna på underlaget. Det kändes kanon. Snobban såg ut att trivas bra, hon var faktiskt finare än på länge. Kanske har hennes vila gjort susen. Elmusen kändes också som om han trivdes, pigg som alltid, denna unga 17-åring, piggast av alla.

Nu är vi på gång igen, framför allt Nellan förstås. Vi ålderkvinnor och -män, tar det lite lugnare.

Hoppas det är slutfruset nu!!

Nu är vi hemma igen, efter en fantastisk resa runt i Syd Afrika. Ett sådant vackert land, helt otroligt, vänliga människor, rena toaletter......och mycket annat.

Häftigast av allt var vår safari. Vi kom till vår lodge Londolozi tidig kväll, efter en bumpig färd i bil från flygplatsen. Där möttes vi med våta handdukar, och ett öronbedövande ljud av grodor, syrsor och jag vet inte vad. Jag trodde ett tag att det var inspelat.... men nej då, efter ett par dagar förstod jag att det var på riktigt. Rädda var vi också mellan varven, med lejon och leoparder nästan runt fötterna, känns det lite osäkert.

Väl hemma igen, kommer man snabbt ner på jorden igen, och hamnar åter i vardagens bekymmer.

I affären har vi fått in ett arband Dimacci, som passar väl till julklapp till modemedvetna flickor, från 395:-och uppåt.

Albions nya sadel Classic finns också i butiken, snygg och nätt. Lite nytänk av Albion.

Nu lackar det mot jul!

Jag skall alldeles strax åka till Arlanda, för att resa till Syd Afrika. Det skall bli mycket spännande. Landet lär ju vara fantastiskt vackert.

I affären finns nu den nya Albionsadeln. Vacker och jätteskön, ett helt nytt tänk från Albion. Den är gjord för PRE hästar, men jag tror att den passar många av våra svenska hästar också.

Läste på nätet att Dadde Nätterqvist var död, ytterligare en ryttar legend ur tiden. Jag red för honom på 70-talet, och vi hade många härliga diskussioner, om både ditten och datten, alltså inte bara hästar.

Första gången jag red för honom, var nere på Blädde. Min häst var begåvad, men mycket ung. Jag själv mycket oerfaren, och rädd för både Dadde och hinder. Min häst Fleix rumplade över ett hinder, hamnade på knä, men kom upp igen. Dadde skrek, - pisken i röven. I vild gallop styrde vi runt i ridhuset. Efteråt förklarade Dadde, att han vill få hästen att glömma bort det obehagliga, genom att genast få honom att tänka på något annat. Ett prov på Daddes fantasktiska kunskap om hästen. Jag har mina gamla anteckningar kvar, från de teorilektione vi hade på Daddes kurser.

Jag har ju haft förmånen att träna för dels Dadde, och i dressyr Ninna Swab, också hon en stor personlighet, alltid med hästens väl och ve i fokus.

Snobban stretar vidare, hon och Nellan skall åka till Pether Markne i veckan. Det skall bli spännande att höra hur det gick, när vi kommer hem.

Nu dröjer det minst två veckor igen!
Ciao!

Nu har vi böjat sätta igång "Elmusen" igen, och tänk, han kom ihåg hur jag vill att han skulle göra. Vi hade riktigt kul. Vi "gamlingar"! Jag har stora förhoppningar om oss, bara vi håller oss i form, det skall i alla fall bli spännande att se hur långt vi kommer. Skall försöka rapportera efter hand.

Elmusen har vid tillfälle tröttnat på Sune, som fått sig en smäll på knät. Han verkar dock pigg och glad, om än tjock över knät. Lite kylbalsam lindrar skönt. Han ser annars fin ut, väldigt elegant, ca 166 cm just nu, blir nog runt 170 cm när han blir klar.

Har på sista tiden läst många artiklar ang roll kur, och andra träningsmetoder. Svårt att veta vad som är rätt och fel. Är de höga frambenen rätt, ofta på bekostnad av bakbenens framåtgripande rörelser, eller ej. Är det tycke och smak? Tar domarna åt sig, när de ligger betydligt högre eller lägre i poäng, och motiverar sin stångpunkt mot de andra domarna? Eller kör domarna bara sitt race? Ja undringarna är många.

Ebba håller på att flytta hemifrån, ibland tror jag inte att hon vill. Vi säger att hon får komma hem så mycket hon vill. Det kommer att bli mycket tomt, sista barnet ut. Jag har levt med barn i över halva mitt liv, utan att gå in på några detaljer.

Nu laddar jag för Syd Afrika!

Fy, fy vilket väder. Åkte ut till stallet, men vände med det samma eftersom det höll på att bli halt. Jag fick med
mig sadeln i alla fall. Min sköna Frank Baines Omni. Mycket speciell, men bra för mig. Mjuk i sätet, men med mycket högt bakvalv, och då menar jag mycket högt. Skall kanske ta en bild faktiskt. Jag har en kund som skall komma in och låna sadeln.

Igår satt jag och läste en del artiklar om dressyr, roll kur etc, etc. Om extrema benrörelser, som inte "är dressyr" egentligen. Phillipe Karl har givit sig in i diskussionen bl. a.

Jag kommer ihåg att jag en gång på 70-talet, hade samma diskussion med Dadde Nätterqvist. Skulle man belöna en korrekt uppförd uppvisning, istället för att bedöma gångarter? Frågeställningen fanns redan då.

Förresten träffade jag redan då Lisa Hoff, som idag står för nättidningen Sporthästen. Vi red båda för Dadde. Lisa är en frisk fläkt, som många gånger vågar vara lite tuff i sina artiklar. Kul att någon vågar sticka ut hakan.

En av mina käpphästar idag är, alla de föräldrar som köper alldeles för svåra hästar till sina barn. Hästar som är så känsliga, att de lätt hamnar i blanstrav, och tappar ryggen. Hästar som har svårt att ärligt gå på tygeln. Ok, visst blir man bländad, om man inte vet vad man skall titta efter. Kanske man hittat en ny Totilas!

Förresten tycks ju en del domare också bli bländade av balanstrav.

Igår läste jag också "Havrepappans" blogg. Kunde konstatera, att det är svårt att var bitsk och rolig en längre tid. Efter ett tag blir det lätt bara gnäll.

Nu har jag varit flitig flera dagar, vi får se hur länge det varar...

 

 

Jag lägger ner mitt "Face bookande". Förstår faktiskt inte riktigt vitsen, kanske berror det på åldern. Det kommer i alla fall Ebba att säga.

Strunt samma, jag försöker att bli lite flitigare på bloggen istället. Här kan man ju i alla fall formulera sina funderingar över saker och ting. Glädjeämnen och förtretligheter. Fick en känsla av att de flesta kommentarerna i Face book, var ytliga och hastigt påkomna,lite för att fylla ut tiden. kanske kommer jag på annat vad det lider.

Förresten såg jag att jag stavat förstås med 2 ss i förra inlägget, hua det var inte bra. Jag som tjatat på mina barn, om vikten av rättstavning.

Projekten rullar på, väg till tomterna, ev ridhusbygge, offerter, ständiga tankar och funderingar. Går det att göra på ett annat sätt, och BILLIGARE!

Än så länge har vädergudarna varit med oss, alltså vi sitter inte i skiten, vad gäller utebanan. Men det är väl bara en tidsfråga. I morse singlade sig några små snöflingor sakta ned, i den isande vinden.

Vi kämpar på!

Herre Gud, de vann! Det var helt oväntat. Vi åkte till Mjölby för att de skulle få en till MsvA "i benen" innan vinteruppehållet. Det är svårt när allt kommer så fort, och en orutinerad ryttare i denna klass, är ju inte någon vidare pilot för en ännu mer orutinerad häst.

Vi startade dagen tidigt. Martin var i Östersund och höll kurs, Nellan hade hela morgonen i stallet själv. Jane kom senare och mockade. Jag dök upp tidigare än bestämt, och gav en hjälpande hand till ditten och datten. Iväg kom vi i alla fall i tid.

Nellan måste ju köra, eftersom vi har ett tungt släp, 50 mil tur och retur blev det. På vägen ner, "jagade" vi vinglande långtradare på motorvägen, genom att ringa till polisen. Efter koll av polisen visade det sig att chauffören var "både nykter och klok". Vi slapp ju honom före oss i alla fall, och kunde köra på lite.

Snobban är en ängel att ha med sig. Kan stå ensam i släpet utan att bråka, och uppför sig väl ute på tävlingsplatsen. Hon kan behöva lite markstöd, när hon skall gå i trånga utrymmen, och in i nya ridhus, men annars sköter hon sig perfekt.

Vi hade taktikat lite i bilen ner om framridningen. Nellan följde sin plan. Snobban såg fin ut, mjuk och smidig.
Väl inne på banan, såg man att hon blev lite spänd, hon tyckte att färgerna på plädar och domarbord var alldeles för starka.d

Efter en bra uppvisning, där alla moment genomfördes, även piruetter och serie, hade de lyckats skrapa ihop 63.95%, med avdrag för en felridning. Med den procenten vann de, och vi fick bråttom, eftersom Nellan red sist. Till slut satt lindorna på plats för prisutdelning. Så här snygga var de. Fotografen har dock lite problem med kameran, därav den dåliga skärpan.



Jag ringde förståss till Erik, som en gång förmedlade köpet av Snobban. Han var generös och sa, - på en häst som hon har gjort alldeles själv. OK, Martins hjälp har ju också varit otroligt värdefull, framför allt för Nellans ridning.

Jag är i alla fall jättestolt som mamma och hästägare!

Nu blir det lite vila för Snobban, innan vinterträningen sätter i gång. Vi har ju fått tillstånd att bygga ridhus, så det kommer att ta en del tid i anspråk. Det är en lång väg att gå från till stånd till färdigt ridhus. Men skam den som ger sig.

Nu kör vi!

Me

I måndags och tisdags var jag i Sala på kurs. I Sala har jag inte varit sedan jag red för Dadde Nätterqvist på 70-talet, hu vad länge sedan.

Kursen var intressant, och jag fick mycket med mig hem i bagaget. Det är precis som med ridning, ju mer man kan, desto svårare blir det. I alla fall, så är det ju kul att lära mer.

Elmusen har varit dålig, en infektion enl. blodprov. I förra veckan slangades han med vatten, och fick dropp. Han hade då inte druckit på 12 timmar. Visade svaga symtom på kolik. Jag tror att han har stoppat i sig något, och därför fick han sina "nässelfeberutslag" på vänstra buksidan. De satt nästan i en vecka. Nu tar han det lite lugnt.

I helgen bär det av till Mjölby. Nellan skall tävla Snobban, och jag groomar. Martin skall upp till Östersund och hålla kurs. Snobban har gått som en klocka den här veckan. En presumtiv kund var och provred idag.

Mitt medlemsskap i Facebook är i farozonen. Jag får ingen riktig kläm på det där. Krångligt tycker jag, lite långsökt också. Jag får se om jag tänder till.

Imorgon har vi cashmere försäljning här av märket Honey Grey. Märket lär vara med i nästa månads Damernas Värld, som "Martina Bonniers val". Kul för "The Sander Girls".

Vi hörs!

I helgen debuterade Nellan och Snobban i MsvA1. OK de vann inte men kom inte sist heller. Dryga 58% blev det. Enligt mig, godkänt för att vara första gången. Missarna kom i galopprogrammet, och kostade en hel del. Annars var hon fin, hittade inte på några direkta hyss, utom att bli skrämd av grus som hamnade mot dressyrstaketet. Fina bakben har hon Snobban. Underlaget passade perfekt. Hon gillar när det är mjukt. Och kan ni tänka er, inte ett enda kort blev det, jag var alldeles för nervös.

I affären firar vi 15 år, med att ge 15% på hela sortimentet (ej sadlar) i två veckor. Tänk att vi har hållit på så länge. Jag har nästan tyckt att det har varit roligt att gå till jobbet varje dag, det är en gåva.

I helgen provade jag Pikeurs vinterridbyxor, hur har jag klarat mig utan. I vårt klimat är det ju räddningen, att slippa bli kall. Det är ju en sak mindre att gnälla på. Vi har byxorna i färgen bronze med mörkbrun skoning.

Idag skall jag ringa till Vallentuna kommun, och kolla om de har beviljat oss bygglov för ridhusbygge. Spännande!

Håll tummarna!

Hej igen. Sitter här med Mamma. Jag försöker lära henne facebook...den "nya mor-dotter sysslorna", det är vad jag kallar quality-time. Hon verkar inte riktigt "hajja" det är med fb, men det kommer väl, önskar henne lycka till.

Jaja, jag har försökt få mamma att börja blogga igen, och nu verkar hon ha fått ny lust. Det är ju faktiskt lite coolt att hon bloggar, eller hur?

TTYL- Talk To You Later (för er som inte är så med i "facebook språket").

Ja tiden ilar, och inspirationen uteblir, fast idag har jag läst Vickan i Kinas blogg, och blev lite sugen. Håll till godo.

Morgonen började med ymnigt snöfall ute på Sandvik, ca 2-3 cm som låg kvar, 13 oktober!!!!! Fy tusan. Eftersom jag numera bara rider "Elmusen", vår gamle 16-åring, som för ett år sedan var mycket oförklarligt halt i nästan ett halvår, fick han vila. Vi är väldigt rädda för att han skall vricka sig. Elmusen helter egentligen Elymus, strandråg på latin. Vi har haft honom sedan han var 4. Nellan har startat honom upp till 140-hoppning, och MsV dressyr. Han är en herre med mycklet energi, och har haft svårt att tygla sig inne på dressyrbanorna. Han är nog den i stallet, som rör sig bäst av alla. Synd bara att han är så ivrig. Jag försöker nu lära honom att "vänta" på sin ryttare, och inte bara "göra själv". Skall ta en bild, så får ni se hur han ser ut.

Nellan och Martin har ett par hästar till salu. Ett sto 7 år Donna Pearl med mycket energi. En superhäst tycker jag. Om det är någon som vill ha en blivande dressyrhäst, ring Nellan. Snobban är också till salu. Vi har för många hästar, svårt beslut, men det är fattat.

Alldeles dött i affären är det, vilket gör en lite tokig. Jag har ju så mycket att göra, och att då bara sitta av tiden här, är föga inspirerande, men det kommer väl andra tider. Hoppas vi?!!!!!

Baske mig, om jag inte skall försöka komma igång med skrivandet igen. Håll tummarna!

Medea och Stålis har varit på utställning. Medea skötte sig som vanligt utan anmärkning, när det gäller. Hon sprang runt i ridhuset med Stålis efter sig, som om hon aldrig gjort annat. Stålis hade gott kunnat "hetsat upp sig" lite mer. Det blev med andra ord inga superpoäng. En 8:a på traven kan han ju skryta med i alla fall, och ett synnerligen vackert huvud.

Hemma letade jag efter några bilder, och letade då fram bilder från hästutställningar och premieringar i Roslagen på 70-talet, ja jag var med även då. Idag är det ju lätt att tro att allting är mycket bättre, men inte då. Därute i "obygden" hade vi självaste Kurt Graf som domare och premieringsförrättare. Han kunde berätta om stostammar, hingstar och kuriosa i flera generationer. Han tog sig tid att delge publiken sina kunskaper och gjorde dessa sommarpremieringar till en mycket uppskattad föreställning. Vi hade också Best in Show tävling, priset var äran och en jätterosett, ofta i en spektakulär färg. Jag har en Res. Best in Show rosett, knallrosa, min connemara Alexandra blev näst bäst, av alla hästar, alla raser, som varit med. Det var en kul dag i mitt "hästliv".

Jag behöver väl inte nämna att det inte var i närheten av denna "hästfest", på Medeas premiering för någon vecka sedan.

Stålmannen hade också sin kompis Fantomen med sig, hans mamma skulle också premieras. Båda killarna sov gott natten efter den stora dagen. Åka trailer och så, tar på krafterna.

Själv har jag varit på EM i Windsor. fantastisk upplevelse. Självklart blev det ju mest dressyr, och........ shopping, men vi hann också med en teaterföreställning i London. The War Horse, gå och se den. Helt otrolig scenografi, faktisk overklig. Vi kände oss ödmjuka efteråt. Kul att hinna med en tur i London vimlet, och ett litet besök på Harrods.

Under de inledande dagarna fick vi se en massa bra ridning, som vanligt hängde vi mycket på framridningen. De svenska equipagen visar sig rätt lite på framridningen, vet faktiskt inte varför, är de blyga eller?

En spanjor på en fantastisk Ferro avkomma, red ett helt pass utan stigbyglar!!!! En annan spanjor red på en liten gummiboll till PRE häst, så kul att se.

Vi fick ju se samtliga ryttare och hästar, självklart valde vi ut de vi ville se inne på banan, ibland för att vi tyckte att det såg spännande ut på framridningen.

Patirk Kittel och Scandic var en höjdare, och Patrik är så sympatisk och glad som person, vilket gör det väldigt lätt att unna honom framgång.

Minna kunde gott vara lite mer positiv, när hon får applåder av publiken, en vacker dag har man slutat applådera.

Tinne, ja vad säger man om hennes ritt, - det var ju mjukt. Att rida mjukt utan tryck är ju dock inte dagens melodi, så hon kanske får tänka om.

Med facit i hand, finns det nog ljusglimtar i svensk dressyr, men vi får nog börja se oss om, hur gör andra? Tänk bara på Kyra, hon har ingen fantastisk häst, men finns med däruppe i alla fall. Hon borde få en medalj av något slag.

I affären har nu höstnyheter börjat droppa in, Gersemi, Pikeur och lite annat. Dags alltså för höstshopping!

Några smakprov alltså!