Måndag igen!
Efter en härlig helg på landet, med sikfiske och massor av sikrom, 3 kg!!!!!! - är det måndag igen.
Igår flyttade Snobban och Medea ut i uteboxarna, för att ge plats åt Cassander, som kom från Tyskland igår kväll. Brudarna har inget emot att bo ute, lite varmare täcken, så går det fin, fint. De har vrålkoll på allt som händer runt omkring, och det gillar de.
Red Snobban igår på ridbanan, hon kändes super. Erik hade ridit i lördags, och det hade funkat bra. Nu kommer hon att få bra kontinuerlig träning en längre tid, och hon kommer antagligen att ta ett stort kliv framåt på "utbildningsskalan". Det skall bli spännande.
Har ni förresten läst "Havrepappans" blogg på Hippson. Den är för det mesta urkul. Han vågar verkligen ta ut svängarna, i sina kåserier om ridsport Sverige. Han tycks inte rädas något. Uppfriskande, tycker jag. Blir faktiskt trött, många gånger av skriverierna om de mest kända profilerrna i sporten, deras fantastiska anläggningar, och hästar, deras filosofier, som ibland tycks vara lite "ungflicksaktiga", för att betraktas som proffessionella, affärsmässiga satsningar.
Sporten måste, tror jag, akta sig för att föra fram alltför många repotage, som kan ge fortsatt grogrund för att ridning är en "rikemanssport". Nä fram för lite mer, slit i mörker och lera, i många gånger enkla, men funktionella anläggningar. Anläggningar som även de hyser framgångsrika tävlingsekipage.
Ja, så fick jag tycka lite igen då!
Igår flyttade Snobban och Medea ut i uteboxarna, för att ge plats åt Cassander, som kom från Tyskland igår kväll. Brudarna har inget emot att bo ute, lite varmare täcken, så går det fin, fint. De har vrålkoll på allt som händer runt omkring, och det gillar de.
Red Snobban igår på ridbanan, hon kändes super. Erik hade ridit i lördags, och det hade funkat bra. Nu kommer hon att få bra kontinuerlig träning en längre tid, och hon kommer antagligen att ta ett stort kliv framåt på "utbildningsskalan". Det skall bli spännande.
Har ni förresten läst "Havrepappans" blogg på Hippson. Den är för det mesta urkul. Han vågar verkligen ta ut svängarna, i sina kåserier om ridsport Sverige. Han tycks inte rädas något. Uppfriskande, tycker jag. Blir faktiskt trött, många gånger av skriverierna om de mest kända profilerrna i sporten, deras fantastiska anläggningar, och hästar, deras filosofier, som ibland tycks vara lite "ungflicksaktiga", för att betraktas som proffessionella, affärsmässiga satsningar.
Sporten måste, tror jag, akta sig för att föra fram alltför många repotage, som kan ge fortsatt grogrund för att ridning är en "rikemanssport". Nä fram för lite mer, slit i mörker och lera, i många gånger enkla, men funktionella anläggningar. Anläggningar som även de hyser framgångsrika tävlingsekipage.
Ja, så fick jag tycka lite igen då!
Gå och se Upp i Sadeln, på Lejonkulan
Igår var jag och min väninna Eva på Upp i Sadeln. Jag tror att vi skrattade från första stund. Eva är ingen "hästtjej", hästkvinna, men hon hade roligt ändå. Fantastisk scenografi och koreografi, och fantastiska skådespelare. Gå och se den, den är på pricken, om du så är en ridskoletjej eller har egen häst. jag log igenkännande många, många gånger och blev så.... lycklig över den kraft och gemenskap som finns för flickor/kvinnor i hästvärlden. Ja, ja, jag vet att det finns intriger och annat tjafs i stallarna, men också en urkraft.
Jag hade en gång en hovslagare, snygg som attan var han, engelsman. Vi var ganska många ensamstående hästjejer i vår ryttarförening ute på landet. Hovslagaren, han den snygge alltså, sa vid ett tillfälle, - det är väl inte så konstigt att ni inte har några pojkvänner, ni klarar ju allt själva, köra trailer, lasta hästar, osv, osv. killarna blir ju rädda. Ja kanske är det så, hästkvinnor blir starka till kraktären.
En av de stora nyheterna idag, har ju varit vilket midjemått man skall ha, för att inte riskera än den ena, än den andra sjukdomen. Hur många ligger inte ikväll och mäter sitt midjemått, och våndas om det är större än "riktvärdet". Hua, tror jag att man säger i Norrland, sunt förnuft, säger jag, det är inte dumt. Ibland tror jag att massmedia har nyhetstorka, och kokar ihop näst intill vad som helst, för att sätta skräck i medborgarna. Är det inte finanskris, så är det midjemått, och som grädde på moset, så har vi ju vargen i våra hästars närområde. Vargen som varit agressiv i överkant, men som jag tror det var Sv Jägarförbundet, tyckte att vi kunde få känna på hur det fungerar att ha ett sådand rovdjur i närheten av storstaden.
Hjälp! Här pratar vi om det fria friluftslivet, tillgången till skog och mark. Jag är tuff, men jag vill inte gärna varken rida ut, om det nu gick med min häst), eller gå ut i skogen med risk för att träffa på varg, inte ens vildsvin vill jag träffa, faktiskt inte ens en gång en älg, om jag kan slippa.
Ja, ja det blev ju mycket där här, har väl samlat på mig en del. Jag tror att man kan säga att jag är engagerad, idag....
Upp på barrikaderna!!
Jag hade en gång en hovslagare, snygg som attan var han, engelsman. Vi var ganska många ensamstående hästjejer i vår ryttarförening ute på landet. Hovslagaren, han den snygge alltså, sa vid ett tillfälle, - det är väl inte så konstigt att ni inte har några pojkvänner, ni klarar ju allt själva, köra trailer, lasta hästar, osv, osv. killarna blir ju rädda. Ja kanske är det så, hästkvinnor blir starka till kraktären.
En av de stora nyheterna idag, har ju varit vilket midjemått man skall ha, för att inte riskera än den ena, än den andra sjukdomen. Hur många ligger inte ikväll och mäter sitt midjemått, och våndas om det är större än "riktvärdet". Hua, tror jag att man säger i Norrland, sunt förnuft, säger jag, det är inte dumt. Ibland tror jag att massmedia har nyhetstorka, och kokar ihop näst intill vad som helst, för att sätta skräck i medborgarna. Är det inte finanskris, så är det midjemått, och som grädde på moset, så har vi ju vargen i våra hästars närområde. Vargen som varit agressiv i överkant, men som jag tror det var Sv Jägarförbundet, tyckte att vi kunde få känna på hur det fungerar att ha ett sådand rovdjur i närheten av storstaden.
Hjälp! Här pratar vi om det fria friluftslivet, tillgången till skog och mark. Jag är tuff, men jag vill inte gärna varken rida ut, om det nu gick med min häst), eller gå ut i skogen med risk för att träffa på varg, inte ens vildsvin vill jag träffa, faktiskt inte ens en gång en älg, om jag kan slippa.
Ja, ja det blev ju mycket där här, har väl samlat på mig en del. Jag tror att man kan säga att jag är engagerad, idag....
Upp på barrikaderna!!
Bilder från Kina
Nu har jag äntligen laddat ner bilderna från Kina. Bilden här visar Kinesiska "takryttare", som sitter på gamla glaserade tak. Själv lyckades jag köpa en takryttare för några år sedan hos Kisek i Båstad. Den känns ännu roligar nu, när jag sett i verkligheten hur de sitter.
Ännu en bild visar en gigantisk marmorhäst, som en kjesare hade låtit beställa till sin gravplats. Tror det var 1400-tal, svårt att hålla reda på alla årtal, vi fick oss till livs av guiden Tina.
Äh, det blev en bild på Ebba istället, hon kramar en sköldpadda helt i jade!!!!! Sköldpadda symboliserar långt liv i den Buddhistiska tron?? tror jag det var. Den här sköldpaddan fanns också på samma gravplats som marmorhästen. Man kan verkligen se vem som hade "kulorna" på den tiden.
Här kommer förhoppningsvis bilden på hästen.
Ja, där satt den. Både Anna och Ebba finns mer också.
Vi besökte och de båda gotlandsrussen Rosa och Isak, och deras familj Viktora, Erik, Esther och Elvira. Jag är rädd för att det blev flest bilder, bara, på deras "hemmiljö" i Kina.
Som ni ser så här de båda "sötisarna" det bra där borta. Anläggningen var också väldigt imponerande, eller hur?
Vad beträffar skötseln, så fanns det väl lite att önska, men det verkar inte riktigt att ligga för "häst kinesen" att förvalta sitt pund, varken när det gäller fina hästar eller en fin anläggning. I varje fall inte just här.
Företagsamma Vickan, har sett till att en personal från anläggningen, skall få åka till Royne Zetterman, för att arbeta och lära, en tid. Försår ni vad det kommer att göra nytta, när han kommer tillbaka, om han kommer tillbaka. Jag avslutar med denna sannsaga ur verkliga livet, och samlar ny energi att tampas med bilder och dator.
Ha de!
Har varit i Kina - Beijing.
Jag har varit i Beijing en dryg vecka, vilken upplevelse. Inte riktigt som jag trodde. Mer västerländskt, om det nu skall vara positivt eller negativt, får man välja själv.
Mycket sightseeing (hur stavas det egentligen) blev det, med massor av information av en superguide, som var gift med en kines, och hade bott i Kina sedan 70-talet. Lin Tina, alltså Tina, eftersom man skriver efternamnet först i Kina. Hon var otroligt duktig på Kinas historia, bl a. Vi fick även lektioner i kinesiska språket, politiken, och annat smått och gått.
Även ett stallbesök stod på agendan. Vi hälsade på Rosa och Isak, som "flyttat" från Gotland till Kina för ett år sedan. De ingår numera i familjen Sander-Wikström, och står uppstallade strax utanför själva staden. En mycket snygg anläggning, med alla faciliteter, även om underhållet kunde ha varit lite bättre.
"Vickan", Viktoria en sann häst kvinna påstod att hon var avskydd av alla som jobbade i stallet, för att hon är så besvärlig. Besvärligheten består av att hon tjatar på dem att ta hand om sina djur bättre. Inte vilka "kusar" som helst, nej verkliga dyrgripar stod det där. Förståelsen för att de behöver ridas och tränas varje dag, var liten. Vilket resulterade i muskelfattiga, många gånger sorgsna hästar. - Ja kinerserna har väl haft annat att tänka på under åren som gått, än hur man behandlar djur
I affären har det varit lite rush, under höstlovs veckan. Kunderna tycks ha accepterat det ekonomiska läget, och sett att de inte har mindre pengar i plånboken, i alla fall inte just nu.......
Innan vi åkte fick vi inte lite nya softshell jackor, och västar från Eurostar, likaså en väst, av det lite längre slaget. Snygga saker, till bra priser. Eurostar har vi inte haft på länge, de har ju varit ute i blåsväder under några år, men nu verkar de vara på rätt kurs igen. Kul!
Igår och idag har jag ridit igen. Har ju haft ett litet uppehåll, sedan Snobban så när fick mig att få "sandkänning". Det krävde några besök hos Kicki, vår häst- och ryttar kirro. Det är ju kul att sitta i sadeln igen, även om jag under tiden har sålt min älsklingssadel, min Albion K2 Genesis. Nu sitter jag i en Passier Hubertus Schmidt, den är inte dum den heller, men en Albion är alltid en Albion, - tycker jag.
Bilder blir det inga den här gången, jag har just nu slarvat bort kabeln, måste hem och leta.
Tills nästa gång!
PS. Nellan kom inte iväg till Tyskland, men Martin kommer hem istället, så det är inte så synd om henne, bara lite. DS
Mycket sightseeing (hur stavas det egentligen) blev det, med massor av information av en superguide, som var gift med en kines, och hade bott i Kina sedan 70-talet. Lin Tina, alltså Tina, eftersom man skriver efternamnet först i Kina. Hon var otroligt duktig på Kinas historia, bl a. Vi fick även lektioner i kinesiska språket, politiken, och annat smått och gått.
Även ett stallbesök stod på agendan. Vi hälsade på Rosa och Isak, som "flyttat" från Gotland till Kina för ett år sedan. De ingår numera i familjen Sander-Wikström, och står uppstallade strax utanför själva staden. En mycket snygg anläggning, med alla faciliteter, även om underhållet kunde ha varit lite bättre.
"Vickan", Viktoria en sann häst kvinna påstod att hon var avskydd av alla som jobbade i stallet, för att hon är så besvärlig. Besvärligheten består av att hon tjatar på dem att ta hand om sina djur bättre. Inte vilka "kusar" som helst, nej verkliga dyrgripar stod det där. Förståelsen för att de behöver ridas och tränas varje dag, var liten. Vilket resulterade i muskelfattiga, många gånger sorgsna hästar. - Ja kinerserna har väl haft annat att tänka på under åren som gått, än hur man behandlar djur
I affären har det varit lite rush, under höstlovs veckan. Kunderna tycks ha accepterat det ekonomiska läget, och sett att de inte har mindre pengar i plånboken, i alla fall inte just nu.......
Innan vi åkte fick vi inte lite nya softshell jackor, och västar från Eurostar, likaså en väst, av det lite längre slaget. Snygga saker, till bra priser. Eurostar har vi inte haft på länge, de har ju varit ute i blåsväder under några år, men nu verkar de vara på rätt kurs igen. Kul!
Igår och idag har jag ridit igen. Har ju haft ett litet uppehåll, sedan Snobban så när fick mig att få "sandkänning". Det krävde några besök hos Kicki, vår häst- och ryttar kirro. Det är ju kul att sitta i sadeln igen, även om jag under tiden har sålt min älsklingssadel, min Albion K2 Genesis. Nu sitter jag i en Passier Hubertus Schmidt, den är inte dum den heller, men en Albion är alltid en Albion, - tycker jag.
Bilder blir det inga den här gången, jag har just nu slarvat bort kabeln, måste hem och leta.
Tills nästa gång!
PS. Nellan kom inte iväg till Tyskland, men Martin kommer hem istället, så det är inte så synd om henne, bara lite. DS
