hastgallerian

Usch! Jag reserverar mig för hur det stavas. Vi stötte inte på Herr K, när vi var hos Schockemöhle. Herr K är tillsammans med Paul Schockemöhle Tysklands största hästhandlare.

Däremot såg jag hans fru tävla i Neumunster några veckor tidigare. En ryttare som jag inte sett tidigare. Det gjorde inte något, att vi inte hade sett henne tidigare alltså. Hon hade en "icke ödmjuk stil" att rida sin häst. Enligt några av våra medresenärer, buade en del av publiken åt henne under hennes ritt. Det talar sitt tydliga språk, av denna mycket kunniga publik.

Så V.... an, det  stämmer väl överens vad du tyckte om herr K, en "icke ödmjuk stil" alltså.

För övrigt väntar vi på Pikeur Limited Edition kollektionen, som lanseras på lördag den 28 mars. Hoppas det blir en inledning för lite vårshopping. Om väder gudarna är med oss, blir vi ju lite sugna på ny kostym, eller hur?

Konstig text blev det, men hoppas det går att läsa. Skall se om jag hittar mina bilder från hingststallet.

Vi hörs!

Det här blir mitt andra försök att komma igång lite mer kontinuerligt. Förra gången försvann texten, ut i rymden tror jag, jag kunde i alla fall inte hitta den någonstans.

Någon ville ha en fortsättning på det senaste Tysklands besöket. Efter clinicen hos Christine Haddad, åkte vi till Paul
Shockemöhle. Denna fantastiska anläggning, som ibland kändes som en försäljnings och hingst fabrik. Mycket proffesionell. När vi anlände fick vi en påse med presentaionsmaterial, och en DVD, i våra händer.

Det som förvånar många, är den totala öppenhet som man har på sina anläggningar. Ingen speciellt hysh, hysh här inte. Att gå in och klappa på Sandro Hit var inga problem. Som kuriosa kan nämnas, att han tygligen kallas för "Sandro Shit" till vardags. Riktigt glad såg han inte ut i sin box, var han lite mobbad kanske, av avundsjuka för sina framgångar, av sina stallkompisar. Sir Donnerhall såg mer nöjd ut, men han har ju inte riktigt nått upp till Sandros framgångar än.

En okänd snygging var Don Pimeus, totalt avslappnad låg han i sin box, här vi stormad in.

Stallarna är föga imponerande, inget lull lull. Ljusa, ändamålsenliga, oftast med mycket halm i boxarna och med bra luft. allt vad en häst kan önska sig. Hästarna behöver ju inte specialdesignade fack och lådor, för att trivas.

Många ridhus fanns det också, ett för varje kvarter kan man säga, ofta med olika ändamål. Väldigt imponerande, utan att vara flashigt. Rent, snyggt och ändamålsenligt.

Efter mellanlandning på ett mysigt lantkafé, åkte vi till Schockemöhles butik. Den har nog alla som är butiksägare i Sverige hört talas om.

Vid entén står en bronsstaty av Deister, Paul Schockemöhles berömda hopphäst. Vål inne i butiken, slås man av den otroliga ordningen. Här anammade man systemet med shop in shop, dvs varje varumärke hade sitt eget "rum". Inget sytstem som jag personligen gillar.

Kvällen avslutades med gemensam middag, tillsammans med ledningen för Schockemöhle. Mycket generöst.

Alla mina bilder försvann med stölden av min gamla dator, så tyvärr inge bilder på hingstarna.

Nu har jag fått en ny dator efter inbrottet. För de som undrar, de tog bara min dator, som låg lättillgänglig vid fönstret. Tjuvarna bröt upp gallret, slog sönder fönsterrutan, och tog datorn.

Alla som haft vet ju vad det innebär, larmfirma, glasfirma, svetsfirma osv. För att inte tala om alla de växlar man blir kopplade till, där det finns sifferval, som i sin tur kopplar till en ny växel med nytt sifferval. När man till slut kommer till rätt val, är den personen borta på ledighet eller annan aktivitet, så att du får börja om från början, - nästa dag. Puhh!

Nu är i alla fall ordningen återställd, det skall bara till lite fix på den nya datorn.

Kommer snart med min nästa rapport om Tysklandsbesöket.

Tills dess!

Nu sitter jag här med min kära mor. Vi diskuterar min framtid och eftersom det har varit inbrott på Hästgallerian i natt så hade mamma ingen dator. Därför bestämde jag mig för att gästblogga lite.

Det var jag som hjälpte mamma att starta hastgallerian.blogg.se, och efter att studerat hennes staistik och även insett att hon har fler läsare än vad jag själv någonsin har haft på min blogg, överväger jag nu att sluta. Det är ju trots allt lite deppigt att min kära mamma har fler besökare än vad jag har på min"djupa" blogg. Men i och för sig så håller ni hästmänniskor (inget ont menat) alltid ihop. Vilket i många avseenden kan vara en fin sak.

Nej, nu ska vi nog fördjupa oss lite mer i civilekonomprogrammet på stockholms universitet.

Kram //ebba

Driftiga Malin Andersson ,som är agent för Schockemöhle i Sverige, hade ordnat en resa till Tyskland, och till Schockemöhles faciliteter i Lohne.

Ett glatt gäng mötte upp ute på Skavsta på tisdagen. Efter flygresan blev vi hämtade i minibus av Karen, från Shockemöhle.

Onsdagen inleddes med besök hos Christine Haddad.



Här rider hon sin kanske mest kända häst Maximus.

Christine blev redan förra gången jag var i Tyskland, en favorit, för sitt okomplicerade sätt att rida. Hon har också en häst efter Solos Carex, Cadillac, som hon hade med sig i Scandinavium.

Vi fick se ett antal hästar av varierande ålder. Christine delgav oss sin filosofi i sin ridning, som enligt mitt tycke verkar mycket sunt och enkelt. Raka hästar, i egen balans och i ett friskt tempo, till att börja med.

Hon rider i mycket spektakulära sadlar, gamla Stubben sadlar, och då menar jag gamla!!



Det är kappt man tror det, det är inte 1 april, det är sant. Hennes förklaring till användandet av just denna sadel, var  logiskt.



Det handlade mycket om hästens jämnviktspunkt och sittbenens placering på den, helt logiskt faktiskt. Undrar om våra många sadelprovare ens tänkt tanken. Hon förordade också den gamla snörgjorden. Gav inget skav, ingen svamp etc. Sina kunskaper hade hon hämtat från Willy Schultheiss, där hon varit i många år. Hon tyckte också, att kunde man inte lära sig att rida utan alla putor och stoppningar, så var det inte mycket värt.

Hon visade självklart upp Schockemöhles nya vinterkollektion. Bättre ambassadör kan de nog inte få, snygg är hon ju också, ovan i vinterjacka.



Här ovan visar en av stallet stjärnor upp sin "rese garderob", täcke och transprotskydd, mycket bra enl. Christine.

Besöket hos Christine var super, hon delade verkligen med sig av sina erfarenheter.

Mer följer nästa gång!

Igår var det säsongsdebut för Snobban. Hon och Nellan har tränat på bra med Maritns hjälp, men igår fick de klara sig själva, efterson Martin är i Tyskland och pluggar. Eric "coachade" dock, så slapp mamma. Ni vet väl hur det kan vara, mamma och barn alltså, eller?

Snobban såg fin ut, bara något bryt på framridningen, men de jobbade sig långsamt upp i uppvisningsform. Lite kanppt om tid blev det.

Jag filmade hela tiden, och då missar man ju en del, men i det stora hela tyckte jag att det såg bra ut. Nellan tyckte att hon hade riktigt bra känsla.

Efter vi lastat Snobban stod vi och väntade på resultatet. Lugnt "kvalläge" tänkte jag. Men man skall aldrig" sätta sig på några höga hästar alls". 60,2% tyckte domaren det var värt. Jag tror att vi såg väldigt snopna ut, både Nellan och jag. "Shit happens", tror jag Kyra sa, efter sin ritt i OS i Atlanta. Det säger vi också, men lite svårt att sova var det allt.

I helgen har jag varit på landet. Vi åkte bil över isen. Då förstår ni att isen är tjock. Det är 5 år sen sist. Att åka skoter är ju kul, man kommer så nära stränderna, och till ställen man knappast besöker annars. I lördags var det ju kanonväder, och solen tittade ju fram några timmar, något som man inte känner sig så bortskämd med.

Igår åkte jag till Sandvik och Nellan. Martin hade åkt till Tyskland på morgonen, för att idag börja den teoretiska delen på sin "Meister Reitlehrer" examen. Jag trora i alla fall att det heter så. Snöade gjorde det med besked, så det var bara att hoppa upp på plogen, för att hålla snön ifrån sig.

Vi åkte till ridhuset. Jag red Snobban för första gången på nästan 2 veckor. Ryggen kändes nästan OK, ingen katastrof i alla fall. Snobban däremot kändes finfin, mjuk och gungig. Nellans arbete har verkligen givit resultat. Hoppas att hon kan hålla sig i skinnet nästa helg. då hon skall ut i hetluften för första gången i år.

Vi mätte Sune, han har vuxit 16 cm sedan förra våren, han är 159 nu. Kan bli rätt lagom trora jag. Han är mycket resonabel och trevlig. Kan kanske komma sig av att han blivit hanterad så mycket, genom allt strul som varit med honom, men inget ont som inte har något gott med sig.

I affären är det trist, inga nya varor. Vi väntar med spänning på den nya Pikeur kollektionen. Tyvärr dröjer det nog några veckor än.

Hålla alla tummarna för att det snart är vår.!

I helgen har jag varit i Tyskland och tittat på tävlingar i Neumunster. Alltid lika kul och inspirerande.

Några ny favoriter har jag fått, Cathrine Haddad från USA, Aat van Essen från Holland. Båda red okomplicerat och mjukt, holländaren hade fantastiska övergångar, och mycket mekanik. Isabell är som vanligt duktig, hennes ridning är lite speciell, nästan som en hoppryttare, och hon har en otrolig position i sadeln, den skulle man ha.

Både -Cathrine Haddad och Aat van Essen kommer till Scandinavium, håll utkik.

Vi var ett stort svenskgäng som hittat till Neumunster, trots att det inte var några svenska dressyrryttare där. De flesta bodde i Norderstedt, strax utanför Hamburg. Wiger de Boer har sin anläggning på gångavstånd från hotellet där vi bor. Gångavstånd är det också till flera resturanger,  och vinshopen på bensinstationen. Kan man mer än vara avundsjuk, så nära till nästan allt. Här pratar man inte om allergier, och hästar som förorenar.

Wiger, som tränar många equipage i Stockholmstrakten, hade stora framgångar i Neumunster, bl. a. var han trea i GP Specialen med sin otroligt fina Kupferman. Kul att vi var där, eftersom han har så många elever i Sverige.

Ridsugen som bara den, vaknade jag på måndagsmorgenen, med nytt ryggont, jag som hade känt mig så bra under helgen. Kicki är nog ett måste.

"Sune" är numer en vallack. Han skars/opererades på Täby kliniken i torsdags. Allt gick bra, och han var hemma igen på eftermiddagen. Dagen innan hade hans "gudmor" Jane, badat och friserat honom. Det gick bra, även om han hade vissa invändningar mot friserandet. Han gillade väl sin långa "slyngelman". Han hade under en tid förpestat tillvaron för sina hagkamrater, med att testa deras tålamod, genom diverse hyss. Nu skall det väl bli lite ordning på honom också, när han kommer tillbaka till kompisarna.

Det kommer bilder!

, I söndags gjorde Ludwig sin första start på dressyrbanan. Klassen var en LA3. Inte helt lätt för en gröngöling.

I väntan på start, röjde han otåligt i transporten, Nellan och Maritn fick passa och hålla sällskap. Väl ute ur transporten, lugnade han sig något, och skötte sig riktigt bra.





På frramridningen skötte han sig fint, slappnade så småningom av, och arbetade på. Men sen så skulle eqipaget int på banan. Det var inte lätt. Blommor, massor av vita staket, och stort, jätte stoooort. OK, Ludwig är en resonable kille, så in kom han väl, och gick och tittade misstänksamt på staketen. Domaren hade ingen pardon, utan blåst till start väldigt snart.

Ludwig genomförde programmet utan allt för många missar, han var mycket duktig, hans matte också. Man såg att han blev stark mellan varven, men Nellan lättade av och blev aldrig dragandes, Ludwig blev lite lång och låg, men jobbade på, tills han skulle ut efter avslutat ritt. Då ville han vara kvar, - på banan! Efter mycket om och men fick Martin hämta honom. Vad månne bliva, är det star quality eller?

Nästa gång är det Snobbans tur, 1 mars i Fagersta, om det blir bra väder säger groomen, som den här gången blir matte, eftersom Martin då är i Tyskland för studier.

Igår skottade jag snö, mot bättre vetande. Jag har ju haft ont i ryggen en tid, men de snaste dagarna har det varit bra. Så skulle jag vara duktig, för att det inte skulle bildas is på vår uppfart. Jag hatar när det är halt. "Ryggontet" kom alltså tillbaka, etter värre. Kunde knappast stå i affären, utan hängde på disken.

När så Nellan ringde, och sa att hennes axel hoppat ur led igen, blev jag grinig och sa att hon fick komma till Hästis i alla fall.

Ludwig skulle invigas i konsten att gå innanför dressyrstaket. Han tyckte det var lite läskigt, och när dessutom Martin nös bakom honom, kastade han sig och hamnade rakt på Nellans axel, som då hoppade ur led. Den hoppade tillbaka av sig själv, när hon skulle resa sig, men det gjorde ju naturligtvis ont. Humöret var inte på topp, varken hos henne eller mig, så klart.

Idag har Nellan provridit, och har bestämt sig för att tävla på Djurshom med Ludwig imorgon, om inget orförutsett inträffar förstår. Det blir Luswigs första start. Hur skall han bete sig när han blir alldeles ensam i Djursholms stora ridhus. Jag är jättenervös, men det vet inte hon.

Idag har Ebba och jag varit på bio, det är sällan vi gör något bara vi. Vi såg filmen "I taket lyser stjärnorna", den var mycket sorglig. Pappersnäsdukar prasslade i många stolar. Ebba hade läst boken för en del år sedan, så hon tog det utan tårar, men jag fick användning för mina näsdukar. En bra, och mycket känslosam film. Gå och se den ni som har tonårsdöttrar.

Nästa gång jag skriver vet jag hur det gick för Ludwig. Håll tummarna!!!

I shoppen har vi REA. Den började i fredags med lite VIP kunder på kvällen. En hel del hade faktsikt tagit sig tid att komma in.

Jag tycker att vi har en massa kanongredor på REAn. Många bra byxor, stövlar, jackor och täcken, bl. a.

Annars har jag ont i ryggen, och har inte ridit så mycket. Ridit fram till Nellan, som nu håller på och trimmar som bara den. Först ut är Ludwig, på söndag. Snobbans tur blir till 1 mars, men hon skall ju få till en hel del "grejor" också, så det vill till att det trimmas. Det är en sann förjd att rida henne nu, hon travar mjukt och genom hela kroppen. Galoppen känns också bra, hon verkar vara väl till freds.

Nu kommer Eric med kaffe, han har varit i Båstad i helgen, så nu skall vi skvallra.

Skriver mer snart.

Idag är jag ledig nästan hela dagen. Har faktiskt lite svårt att veta vad jag skall göra. Det är alldeled för ruggigt för att åka till Sandvik, och göra nytta.

I eftermiddag skall jag titta på Anky kollektionen för hösten, det blir spännande. Jag skall också förbereda för REA. Nellan och jag skall gå igenom vad som skall bort.

Imorgon är det besök på Brunmåla med Snobban och Elmusen. Båda känns fräscha, men Elmusen skall ev. få påfyllning av sin "undermedicin", så att han håller sig kurant. Snobban skall bara kollas. Hon tränar på bra, och förväntningarna på henne känns spännande om de skall infrias i vår. Erik sa häromdagen att - henne sålde vi för billigt.

Skall försöke mig på att visa lite bilder igen, känner att det finns tålamod nu.



Så här hade Snobban och Medea det, då vintern var som värst. De stormtrivs i våra uteboxar och Snobban som lätt blir ett yrväder, blir mycket "coolare" när hon hela dagarna har full koll på vad som händer. "Stallpersonalen", d v s jag, Nellan och Maritn tycker dock att det är lite bökigt, med vatten bl. a.

Hade jag byggt stall idag, skulle jag nog ha gjort isolerade uteboxar bara, och haft varm "skötdel" mm.

En bild till försöker jag mig på.



Det här är "Ruffo", Rufus som ibland jobbar på Hästgallerian på lördagar. Just den här dagen var det visst lite att göra, så han tog sig en liten lur. Rufus är en "invandrarhund", som fått ett väldigt bra liv hos sin matte Molly. Han måste tro att han hamnat i hundhimlen. Han är mycket omtyckt av kunderna, och placerar sig gärna i centrum.

Gud vad jag är stolt, jag fick in lite bilder till sist. Nu ni blir det bilder av.

Vi ses!

I fredags var jag på Johannesberg på sadelkurs. Roger som är representant för Albion i Sverige, hade tagit hit Sherry Belton, ägare tillsammans med sin man, och tillika sadelutprovare hos Albion.

Sherry åker världen över, och måttar och provar ut sadlar. Albion samarbetar med några av de bästa ryttarna och tränarna, Klaus Balkenhol t ex.

Vi lärde oss så mycket, och att nästan allt är möjligt.

Jag som ju redan är så för Albion sadlar, behövde ju inte övertygas. Natten efter kursen kunde jag knappt sova, utan låg och ältade alla nya idéer och intryck.

Tack Roger, det här var nyttigt!

Såg premiären på Let´s Dance i fredags. Tänk vad deltagarna utsätter sig för, både amatörerna och proffsen. Båda är totalt utlämnade. De är modiga, och förmodligen väldigt tävlingsinriktade.

Tänk vad paren lär sig på kort tid, flera har ju knappast någonsin stått på ett dansgolv. De lär sig flera olika danser, på relativt kort tid. Intressant tanke tycker jag, vad skulle en ryttare kunna lära sig, på samma tid.

Vad sägs om dressyrsporten skulle  göra något liknande. En proffsig tränare, och duktig häst och en amatörryttare, och en expertjury. Hur långt skulle ekipagen komma.

Tanken är spännande, jag undrar om den är genomförbar. Jag kanske ska testa tanken med några.

På fredag är det sadel clinic på Johannesberg. Det skall bli givande, tror jag. Albion kommer hit för att lära ut hur det tänker, och vilka möjligheter det finns, med deras olika sadeltyper.

Jag gillar ju Albion, har ni hört det förut. Jag vet några till, som börjar förstå.... Jag nämner inga namn.

Jag återkommer med en rapport.

Ring nu och rösta på Rolf-Göran Bengtsson. Även om du är dressyrryttare, så är det här ett sätt att sätta ridsporten på medias framsida. Det vet vi ju alla att det behövs.

Numret är 099-232 04.

Och så, Hubertus Schmidt som har knutits till den svenska dressyreliten, hurra, kunde de varit bättre. Jag har haft förmånen att se honom ett antal gånger i Tyskland. Han imponerar alltid med sina lösgjorda, självbäriga hästar. Har faktiskt hört talas om att han ibland sitter och rider med tända ljus, till klassisk musik i sitt ridhus. Verkar inte det sympatiskt så  säg.

I butiken räknar vi, och räknar vi. En ny byxa har vi fått in från Cavallo, en snygg brun med nougatfärgad skoning, och en marin med grå skoning. Modellen var en storsäljare förra året. Skall se om det kan bli en bild!

Nu har jag varit flitig i flera dagar, eller hur?

Har ni ringt och röstat på Rolf Göran Bengtsson? Det har jag! Nu har ridsporten en verklig chans att visa sig. Att få folk att förstå vilken prestation det är som " RGB" har gjort. Han har inte ett "dött" redskap i sina händer, utan en levande individ, som han skall kommunicera, och samspela med, så att resultatret blir som det blev..... Ring och rösta för tusan, bevisa att ridsporten är generös och målinriktat, vi har nu chansen att visa oss.

Annars har vintern tagit oss i ett järngrepp. Fantastiska dagar, med så mycket sol, som vi inte sett på evigheter. Hellre red man i på en tvivelaktig ridbana, än kröp in i ett ridhus.

I affären inventerar vi fortfarande, vi räknar och vi räknar. I år har det gått rätt så fort, tror jag. Resultatet kan man bara sia om.

Det mest glädjande idag, var ett litet rykte, som "hintade" om att Sverige äntligen tagit bra strategiska beslut, vad gäller dressyrens framåtskridande i vårt land. Hurra! Om de nu stämmer. Mer om det senare.

Spännande vi, jag håller tummarna, att det stämmer!

Ni också!!!!!

2009, så var det nytt år igen, ett nytt årtal som man  skall vänja sig att skriva.

Julen har varit lugn och skön. Vi har varit ovanligt slappa, inga stora släktkalas. Nellan och Martin blev sjuka, så juldagens middag blev inställd. Magen spelade dem ett spratt, så resten av familjen höll sig på behörigt avstånd. Jag vågade mig trots allt ut, för att rida, men jag såg till att avståndet var stort.

Snobban har varit ovanligt soft. Vi har nog konstaterat att hon trivs alldeles utmärkt i sin utebox, där hon har fullständig koll, och därför inte behöver "sprätta" lika mycket när hon går på ridbanan. Idag, då hon stått inne i stallet ett dygn, var hon tillbaka till sitt gamla vanliga jag, d v s sprätt Snobban igen. Ja, inte vet jag, men för att se om det stämmer, får hon flytta ut igen, när det blir lite varmare. Annars känns hon fin.

På vädret kan man ju bli galen. Denna kyla utan snö har gjort att ridbanan nästan är obrukbar. Vi har lagt ut flis, så på bitvis går det riktigt bra att rida, men riktiga arbetspass blir det ju inte. Om det inte var för det hårda undetlaget, så föredrar jag att rida ute, det är ju så mycket bättre luft oftast.

Gårdagen, alltså nyårsafton tillbringade vi på Skansen, för första gången. Vi åt middag hos goda vänner, för att ta oss till Skansen lagom till programmet började. Fantastiskt fyrverkeri, utan en massa fyrverkeripjäser vinande runt öronen.

I affären inventerar vi, jag tjuvstartade förra veckan, men imorgon skall det räknas. Förhoppningsvis kommer det att behövas lite varma täcken till vår 4-benta vänner, och kanske lite varma vantar till oss själva också. Vi har ju våra varma dunrockar kvar, de kanske kan göra nytta just nu.

Har förresten hört att gamla Second Häst på Karlavägen har lagt ner, de har tygligen flyttat sitt varulager till butiken på Kungsgatan. Ja oss gör det inget, det bör innebära att vi får lite fler kunder. Det kan ju behövas i dessa tider.

SFK är ju inte speciellt måna om oss. De har lagt sina klubbkläder hos Sjöhagen, utan att ens en gång ha frågat oss om samarbete. Jag vet inte hur de tänker, men snart finns det väl inga "riktiga" hästbutiker kvar i innerstan. Då får men åka långa vägar för att få lite kunnig hjälp.

Har fortfarande inte samlat tålamod för att lägga in några nya bilde, men det kommer.

Gott Nytt År!

Ja, energin räcker inte riktigt till för att blogga. Det känns som om det inte händer så mycket just nu, om man undantar alla julförberedelser förstås. Varje kväll tänder jag många ljus, för att förlänga julen i detta gråa väder.

Julshoppingen tycks inte nå de svindlande höjder som tidningarna spår. Förstår faktiskt inte vad som hänt med vår journalistkår. De tycks alltid frossa i de värsta scenariet de kan tänka sig, vara riktiga domedagsprofeter, utan att tänka på att de sänker människornas framtidstro till nollpunkten. I stället för att försöka ingjuta lite positivt tänkande, så att "spiralerna" går uppåt i stället för neråt. Jag vet, så lätt är det inte, men vi behöver lite framtidstro, och framför allt de unga, de måste ha något att se fram mot.

Hästarna mår bra, Snobban har tränat som bara den den här veckan, jag har fått varit åskådare. Det är kul det också, jag kommer ju att ha glädje av hennes framåtskridande jag också. Hon och Medea trivs bra i sina uteboxar, står där och bara myser. Hade jag byggt ett stall idag, hade jag nog byggt någon form att uteboxar, med varm del för sadelkammare, tvätt, skötsel och allt annat som man vill göra på ett varmt ställe. 

Ridbanan har klarat sig fint i drygt en vecka, det är så himla skönt att slippa åka till ridhuset, och det spar ju massor av tid så klart. Kul är det också när vi alla sitter och rider, och Martin med sina "ögon i nacken" hjälper både Nellan och mig, tänk vilken oerhörd favör det är, - vad duktig jag kommer att bli!!!! Hm eller?

Ebba hjälpte mig att ändra på utseendet på bloggen, men jag tror att någonting hände med de gamla texterna, såg ut att vara väldigt många felstavningar, utan min förskyllan, - tror jag.

Nu kommer det någon in i affären, måste sluta. Ha det! 

INobynädag har jag, Nellan och Martin varit i Småland och tittat på en All-Cover ridhall. Efter att i ett års tid, terroriserat Ulla, som säljer hallen i Sverige, fick vi äntligen se den nästan fix och färdig på Nobynäs Säteri utanför Aneby.

Aha-upplevelsen blev inte riktigt som jag hade hoppats på, det kändes som om det var kallare inne än ute, en känsla som jag absolut inte vill betala massor med pengar för. Det var nog inte heller tillräckligt "snyggt". Vi får klura vidare hur det skall bli.

I fredags var det Mette-kurs. Jag har inte ridit riktig lektion på länge, så jag kände mig lite ringrostig. Skulle jag orka, utan att "trilla av" av trötthet? När Mette frågade - hur mycket tränar du nu Lotta? Hm, hm, inte så mycket, bla, bla, bla, ja vad   säger man. Jag fick en jättebra lektion, jag trillade inte av av trötthet. Snobban blev fin, speciellt i traven,lite trött blev hon allt. De har djupt unterlag på Stava. Kul var det i all fall att vara "tillbaka på banan" igen.

I lördags bar det av till Landsort, på julbord. Landsort ligger ju längst ut vid havet, en gammal lots, fyr och militär utpost. Idag bor 25 personer permanent där bland klipporna, mycket kargt. Fyren lyser upp ön på natten, det känns spännande att var så nära ljuset.

Vi hann med att gå på julkonsert i öns lilla kapell. Kören kom från Torö. De hade lite svårt att komma ihåg ordningen på det hela, men vi fick en upplevelse, att vara ute i skärgården på vintern. Julbordet blev också en lokal upplevelse, med en trubadur från närorten Nynäshamn. Stämningen stod högt i tak!

På söndagen fick Snobban bekänna färg igen, Martin red, för Nellan kände sig lite ämlig. Han fick henne, efter små protester, att bli riktigt fin. Hon travade som aldrig förr. Kul att det finns där, traven alltså.

I dag måndag, har jag ridit själv igen, på vår ridbana, som bitvis är riktigt bra. Lite spunk, så snabbt på med skrajsnöret.
Idag var det ju bara lite "jogg", men hon var fin, och jag var ganska duktig jag också.

Nu skall det väl bli lite oftare!